Aftonbladet – 18 september 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 18 Sept. Enligt hvad som kommit till vår kännedom lärer den uppskjutna frågan om den stora vestra jernbanans riktning genom Vestergötland oföråröjligen förekomma till definitift afgörande hos Kongl. Maj:ts regering. Då det sista regeringsbeslutet, som anbefallde undersökningen af en fjerde banriktning, öster om Mösseberg men vester om Billingen, blef bekant, uttryckte vi vår förundram och vår ledsnad att regeringen, i stället att vidblifva sina egna offentligt uttalade grundsatser att vid jernbanors anläggning välja den kortaste vägen, den beqvämaste och minsta kostnaden fordrande terrängen, samt enligt dessa grunde satser träffa sitt val mellan de tre föreslagna banriktningarne, gifvit sig all upptänklig möda att uppleta en fjerde riktning, genom en svår: och obeqväm terräng och i en riktning som bildar en särdeles sammansatt kroklinie, och vi ensågo för gifvet att detta försök till medling mellan de olika intressena skulle tillfredsställa intetdera. Efter hvad som sedermera blifvit uppgifvet, lärer detta förslag icke bafva pluralitet bland statsrådets medlemmar och, efter resultatet af de anbefallda undersökningarne, knappast kunna påräkna något allvarsamt stöd bland kronans rådgifvere. Vi skulle derföre vilja föreställa :oss att undersökniagen blifvit anbefalld snarare såsom en samvetsgrannbet, för att förvissa sig om omöjligheten :f en jermnbanas anläggning genom Vestergötland i någon annan riktning än de föreslagna, än för att finna en utväg till förenande af partikulära intressen, hvilka äro af den art att de hvarken låa rena sig sinsemellan eller med det allmänmas intresse. å Exligt de underrättelser vi de sednaste postdagarne ifrån Vestergötland mottagit, lära svårighetersa för dem fjerde alternatift uppställda bamsträcknisgen vara nmästam oöfvervinneliga. Vi hafva äfven mott: git följande insända arlikel i ämnet, som synes oss förtjena att komma till allmän kännedom och blifva behbörigen öfvervägd: Ännu några ord angående Jörnrägens riktning genom Westergötland. Det är väl en sanning som ef ingen kan jäfvas, att hvarje styrelse inom samhällena på jorden uti sina handlingar är underkastad möjlighet af misstag, till följd af den menskliga naturens oförmåga att grunda dessa handa lingar på vissheten att påträffa deträtta; men det måste dock antagas såsom hvarje styrelses oeftergifliga pligt, att i samma mån den handling, som ifrågakommer att beslutas, i sig innefattar en fråga af mera vidtomfattande vigt för hela sambället, — i samma mån använda större möda att förekomma ett misstag, alltid ihågkommande, att ett sådant, begånget antingen till följd af bristande utredning, eller till följd af en möjligen omedveten böjelse att lyssna, mera till enskilda intressens anspråk, än till det allmännas störie kraf, kan medföra för hela samhället högst skadliga följder: Till denna reflexion hafva vi kommit under afvaktande af det beslut, som vår kongl. svenska regering snart nog måste meddela, i fråga om landets vigtigaste jernbana, den s. k. vestra stambanans mellan Stockholm och Göteborg riktning genom Westergötland. Denna frågas afgörande motses med den mest spända väntan och uppmärksamhet ej mindre inom provinsen än äfven inom öfriga delar af landet; ty genom detta afgörande måste nationen erhålla ett öppet bevis derpå, huruvida regeringen vill dagtinga med partierna, eller sjelfständigt och konseqvent följa de grundsatser, som uti dess egna, förut meddelade påbud, grundade på lika naturliga, som statsekonomiska skäl, äro antagne; — och vi för vår del äro fest öfvertygade, att regeringen, på dess upphöjda ståndpunkt, mån om sitt anseende, icke vill taga på sitt ansvar en missriktning af hufvudbanan, till skada för den vigtiga jernvägssakens framtida utveckling inom landet, utan framför enskilda intressen ställer det allmännas högre anspråk och ändamål. Vi skola i möjligaste korthet här nedan utveckla situationen i det ifrågakomna ämnet. Sedan Rikets sist församlade Ständer dels beslutat såsom allmän grundsats, att stambanor inom riket skola bekostas af staten, men sidobanor af kommunerna, dels ock för den stora vestra stambanan mellan Stockholm och Göteborg anslagit, till en början, fyra millioner rdr bko, att användas för denna bana i dess utsträckning från Göteborg, har K. M., genom beslut den 31 Mars 1853, i afseende på användandet af beviljadt statsanslag för undersökning af myssnämnda stambanas riktning genom Skaraborgs län, stadgat, att denna bana borde, så vidt ieke betydande lokala svårigheter mötte, företrädesvis dragas från pSvartå, öster om sjön Skagern och vester om Billingen, allt i så rak sträckning för vägens sfortsättning åt Göteborg, eom omständigheterna pmedgåfve.s Sedermera bar K. M. uti reskript af den 31 sistl. Januari till chefen för statens jernvägsbyggnader, hr öfverste Ericsson, föreskrifvit, i afseende på den ifrågakomna stambaoans anläggning från Göteborg öfver Alingsås till närheten af Vårgårda i Elfsborgs län, att denna del af hufvudbanan bör förläggas i den sbästa ech minst kostsamma riktningenn. Vidare har K. M. vid pröfningen af uppkomna stridigheter, angående sträckningen för Istambanan i Skåne, genom beslut den 20 sistl. I Juni, meddelat den föreskrift, att denna stambana bör läggas vester om sjön Ringsjön, för vinnande af den rakaste och minst kostsamma riktningen. Då nu de inom Skaraborgs län hållna undersökningar nogsamt uppdaga, hvilkendera Jaf de föreslagna 3:ne banorna i samma län eger de företräden och egenskaper, eller att innefatta den rakaste, den jemnaste och bästa samt den minst kostsamma riktningen, som i IK. M:ts ofvan anmärkte särskilde påbud an