fästningar. Dit har, enligt hvad den franska amiralen förmodar, den 1200 man starka besättningen i Petropaw!owsk flyktat med den öfvergifna fästningens hela vapenförråd. Den andra afdelningen af flottan vände sig mot itka i ryska Nordamerika, för att undersöka om ej de ryska skeppen från Petropawlowsk möjligen hade begifvit sig dit. Efter 23 dagars färd ankom eskadern till Sitka. Denna plats hade ryssarne icke utrymt, och det på grund af ett i Petersburg och London mellan Hudsonsbay-bolaget och det ryskt-amerikanska bolaget afslutadt fördrag, i kraft af hvilket denna del af de ryska besittningarne skulle vara förskonad från fientligheter. Eskadern afsåg icke heller något anfall på denna plats. Då den kom i grannskapet, löpte den icke in i hamnen, med undantag af engelska ångskeppet Brisk, hvilket hade de engelska och franska amiralerna om bord. Guvernörens sekreterare kom i en båt från stranden ut emot dem och underrättade dem att man till följd af det nyssnämda fördraget icke ansett några försvarsanstalter nödiga , och derföre också icke träffat nägra sådana. Skulle den franska amiralen vilja angripa staden, så skulle man icke göra något motstånd, och de kunde blott anhålla derom att man isådant fall måtte taga stadens invånare såsom fångar ombord på krigsskeppen. Ty om man förstörde deras försvarsverk mot åe fientliga indianerna och brände staden, så skulle hela dess befolkning, män, qvinnor oeh barn, på nåd och onåd blifva öfverlemnade åt dessa vildar, mot hvilkas öfverlägsna antal något motstånd icke vöre möjligt. Den mellan bolagen, hvilka gifva hvarandra ömsesidigt skydd mot indianerna, slutna öfverenskommelsen respekterades. Den 13 Juli afseglade eskadern från Sitka till S:t Francisco, der den efter ganska kort resa (9 dagar) inträffade, och blef af invånarne särdeles väl emottagen. Man ger för flottans officerare af båda nationerna den ena festen och balen efter den andra, och af de ryska sympatier, som för några månader sedan utbredde sig i S:t Franeiseo, märkes nu alldeles ingenting. — Af tidningen Times kaliforniska korrespondents berättelse vill det synas som om fästningen, ifall den förenade eskadern förlidet år icke så hastigt hade inställt bombardementet af Petropawlowsk; till följd af fullkomlig brist på ammunition, skulle en timma sednåre hafva blifvit tvungen att gifva sig., H PERSIEN. I Monitören innehåller en längre från Teheran den 15 Juli daterad korrespondens, angående franska sändebudet Bourråes resa till denna hufvudstad och hans emottagande af schaken af Persien. Vi förbigå den delen af denna korrespondens, som blott innehåller detaljer af det emottagande som den franska beskickningen rönte från de persiska myndigheternas sida på hvarje betytande plats. Man försummade ingenting att efter landets sed hedra kejsarens sändebud. Det heter vidare: Herr Bourree ankom den 3 Juli till Teheran och aflemnade andra dagen derefter sitt kreditiv. För denna diplomatiska formalitet fördes hr Bourre först till de höga kronoembetsmännen, som voro församlade i en väntningssal, der de vanliga formaliteterna upptogo en god stund. Samma bruk består i Konstantinopel. Sedan -vi. påtagit de svarta azkorna, hvilka kommit i stället för de långa röda ullstrumporna, emot hvilka Ryssland för några år sedan protesterat, begåfvo vi oss till audienssalen. Redan på långt afstånd, så snart vi märkte konungen, som satt på tronen, upphäfde storceremonimästaren, hvilken blifvit vår ledsagare, sin stämma och förklarade att fransmännens kejsares sändebud bad att blifva inlåten till Verldens medelpunkt (Quiblai Alem) och få aflemna sitt kreditiv. På ett tecken af konungen satte man sig åter i gång och efter tre uppehåll och tre helsningar voro vi inför Nasr-ed-din-Schah. Konungen väntade oss orörlig på sin af perlor och perlemor skimrande tron och i sin med ädelstenar öfversållade drägt. Ettsäte var i beredskap för hr Bourre; beskickningens öfriga personal måste förblifva stående. H. M. kejsar Napoleons sympatier för konungen, hans önskan att åstadkomma varaktiga förbindelser emellan Frankrike och Persien utgjorde innehållet af de ord som den kejserliga gesandten förutskickade aflemnandet af sitt kreditiv. Konungen svarade att åstadkommandet af sådana förbindelser med Frankrike var hans käraste önskan, och ställde derefter till hr Bouir6e en mängd frågor om kejsaren, yttrade synbart deltagande vid underrättelsen om det emot kejsaren gjorda mordförsöket på Elyseiska fälten och erinrade dervid om ett dylikt attentat som han sjelf lyckligen undgått kort efter sin tronbestigning. Det öfriga af audiensen; som tvärt emot all plägsäd dröjde ganska länge, egnades åt belägringen af Sebastopol och intagandet af Kertsch. Konungen tröttnade ej att fråga, och hans frågor bevisade att han var ganska väl underrättad om sakernas ställning. Den form hån gaf sina frågor förrådde en liflig sympati för vår armå. Efter audiensen; uader hvilken konungen ej upphörde att ådsagaligga sin synnerliga välvilja och den största nedlåtenhet, begaf sig hr Bourrgetill. förste ministern Miraa Agha Khan. — Nio dagar efter vår ankomst till Teheran, -dei vill säga-den 12 Juli, undertecknade k-jsarens minister. ett handelsoch vänskapsfördrag, som för framtiden skall förena Frankrike och Persien. -Ratifikationerna af detta fördrag utvexlades den 14:de. Detta vigtiga dokument börjar sålunda: I den nådige och barmhertige Gudens namu. Hans höga majestät, kejsar Napoleon, som i höghet liknar planeten Saturnus, för hvilken solen tjenar som standar, den lysande stjernan på krönta hufvudens firmament, solen på konungadömets himmel, prydnaden för diademet, för de glänsande standaren, och teckaen till den kejserliga värdigheten, den höge och frikostige monarken, och hans majestät, som hög är som planeten Saturnus, herrskaren, för hvilken solen är standar, hvars glans och prakt liknar himmelens, den höge herrskaren, monarken, hvars härar äro talrika som stjernorna, hvars storhet erinrar.om Djsmschid, hvars herrlighet liknar Darii, ar:vingen till Keyaniernas krona-och tron,dea höge och oinskränkte kejsaren af bela Persien eto. ; ; FINLAND. Uti Lillkyro gafs den 2 Aug. högtidligen åt nämdemannen Jakob Hannuksela den guldmedalj som blifvit honom utlofvad då han förliden vinter vr i Petersburg såsomen representant för bondeständet. Vid, detta tillfälle hölls ett tal på finska ochtömdes en skål för kejsar Alexander II. Den silfverkanna som Hannuksela fått som kejserlig påfva stod framställd till åskådande, äfven