Aftonbladet – 15 september 1855, sida 2

sande af hjertats glada välvilja; ett glädtigt lynne, känsligt för hvarje bevisad godhet och gifmildt spridande omkring sig sin egen sällhet; ett fast sinne, som ej behöfver stödjas af andra; en förfinad smak, som sjelf bereder sina njutningar och dymedelst förskönar ensligheten — — Min bäste sir! utropade jag, ty jag kunde ej längre återhålla mig, det är just henne ni beskrifver! 7 Godt, min unge väns, sade han och tryckte varmt min hand, älska då, och må Gud välsigna er kärlek I Under återstående delen af dagen befann jag mig i ett sådant slags drömlik hänryckning som turken säges erfara af opiiruset. Jag tror mig redan hafva antydt huru fallen jag var för att så fördjupa mig i min inbillnings drömbilder, att jag förblandade dem med den nyktra verkligheten. Vid detta tillfälle hade Sophy och Glencoe bidragit att styrka mig i dessa förvillelser. Sophy, den snälla flickan, hade som vanligt tjenat som handtlangare vid byggandet af mina luftslott och deltagit i min inbillnings irrfärder, medan Glencoe, bedårad af min entusiasm, fast trott att jag talat om en varelse som jag sett och känt. Genom deras sympati för mina känslor blefvo de på sätt och vis stående i ett slags samband med den okända och inneslöto henne sålunda inom kretsen af mina närmaste vänner. . Om aftonen hade familjen församlat sig i salen för att njuta af de uppfriskande vindfläktarne från den öppna dörren. Sophy spslade några skottska äleklingamalodiet på pianot, medan Glencoe, sittande afsides med hufvudet hvilande mot handen, var försänkt i ett af dessa anfall af drömmande tankfullhet som gjorde honom så intressant för mig. ,Hvilken lycklig varelse är icke jag, tänkte jag, med en sädsn syster och en sådan vän! Det felas mig nu endast att upptäcka denna älskvärda, okända, göra henne till min maka och vara lycklig. Hvilket paradis blir ej mitt hem, -prydt afsen maka med.så förfinad och