Aftonbladet – 15 september 1855, sida 2

— — — ——— — — . kan lifva ett menskligt bröst; göras till föremål förett kallsinnigt gäckeri? Min syster rodnade. Visst ieke, min bror, ej heller var det min mening -att göra så, eller på minsta vis såra dina känslor. Om jag verkligen trott att du hyst någon allvarlig böjelse, skulle den varit helig-i mina ögon; men — men, sade hon, leende såsom vid minnet af något förut passeradt, jag trodde blott att — att du ånyo blifvit fångad af något din inbillnings skälmstycken. Jag slår vad om hvad som helst, ropade min far, att ham, återigen blifvit förälskad i sågon åldrig dam i ett fönster ? Nej, nej!sutropade mia älsklingssyster Sophy med liflig värma; bon är ung och vacker!, Efter hvad jag har kunnat förstår, sade Glencoa uppvaknande ur sin dröm, måste hon vara lika älskvärd som hon-är vacker.s Jag fann att mina vänner stodo i begrepp att genom sin välmening riktigtssätta mig i klämman. Jag begynte svettas: genom alla porer, och det susade för mina öron. Godt, -ropade min far; amen hvem är hon? hvar: finns -chon? Låt-oss höra något om henne., Detta var ej rätta stunden att ingå i förklaringar öfver ett såömtåligt ämne. Jag grep min hatt och ilade ut ur huset; Samma ögonblick jag kom ut i friska Jufs en och blef-allena, förebrådde mig mitt hjerta lotta handlingsätt. Var detta ett passande nppförande mot min far — och det en sådan ar till — som alltid ansett mig som sin ålerdoms stolthet — sina förboppningars stöd? isserligen var han stuhdom böjd att skratta åt mina-entusiastiska idger -och behandlade ej med tillbörlig aktning min filosofi; men är hade ban någonsin lagt hinder i vögen ör någon af mitt hjertaz önskningar? Skulle ag då iakttaga förbebållsamhet emot honom ett ämne som var af så mycken: vigt för ela mitt framtida lif? Jag har gjort orätts; änkte jag; smen det är ej för sent att godtöra det.Jag vill skynda stillbake:ech öppna ela mitt hjörta för min fam: