Aftonbladet – 14 september 1855, sida 4

geringsgatan Till Nunnan. (fe Aftonbiadet för d. 3 fept.) Jag talar j om Onkelns krås Jag tälär ej orm bon och lås Jag vet! nog sjelf, Gudnås, Af Nunnor ingen sanning fås Det är bloft slumpen, söm mig Kansko förer till er, Mit vän och oss sen begge lyckliggörer. Men om jag dock en qväll, Kan få bete Manisell; Få-öppna hennes cell Bå vore hon bra snäll: Ty icke vill man gerna uti säcken köpa DUR bris, than aldrig förr selt Iöpal Ni föreslog mig visst: Att gerom någon Nst, Få lyckas och till sist Få slut på allau tvist: Jag tyeter dock att list ej passar här; För gammalt folk jag mycker sktding bär. Men kanske att Er tir Elit. sådant starkt begär Att när Ni ser det bär, Si redan gifter är; Men jag Ert anbådallt för sent har fonnit Oeh altså ej med något svar till Bjölkboa kunnat hunnit. De män som äro svaga De äro att beklaga; Som Jita sig bedraga Af qviamer sam bebaga. Doek råder jäg, dölj icko derför rosea och behagenr Ni kunske ieke då rå seärt ser bröllöpsdagon: Ej något inre värde Ej sårgöt yttre sätt . Ni. utaf mig begärde Blott bördan blilver lätt. Nå väl jag står till tjenst jag våt att frågan min är fri, Jag Hjuder hvad-jäg bar: försöka kunna vis oDet gifves väl ett sätt Alt bjölpa Bder lätt, Skrif endast en Biljett Till Hannen N:o 1. Sen lemnas i De;ositions. JG 68. Om ri ifva vill, så