SIOICHa INIG KRIDINAP (RUVUSPILALIR) SS IUVSALt,y ALIR RI Sonnambuls, m. m. Paris. Den 21 Aug. var galaspektakel på stora flygtiga spår af skönhet. Det var tydligen ej någon af mixa systrars, ty de kände ej till deana lilla plats; dessutom var foten mindre. än deras, den var sxmärkningsvärdför sina fixa och sköna proportioner. Mitt öga föll häsdelsevis på två eller tre halfvissnade ekogsblommor töm lågo på marken framför mig. Dem okösds symfen hade troligen tappat dam då hon sväfvat förbi. Här var ett nytt bevis på smak och kämrsla. Jag gömde dem såsom ovärderliga skatter. Stället, der jag fumnit dem, var också särdeles pittoreskt, vid den vackrasta krökningen af den lilla ströromen, öfverskuggad af ex vsoker alm omslingrad med visrsnkor. Hon som kunde välja ex sådan plsts, som kunde tjusas af skogsströmmear och vildblommor och ensliga tysta vaxdrizgsr, hom måste hafva bjerta, kässlå och fantasi, och med dylika egenskaper kunde hon ju ej usdgå att vara vacker. ; Men hvem kusde dennas okända vara, gom. sålunda smugit sig här förbi, likt en morgondröm, lemsande blott blommor och elflika fotspår att förtälja om siaa behag? Det låg någonting mystiskt uti allt detta, som förvirrade mig. Det var obestämdt och formlöst, som de luftens tuzgor, hvilka i enslighetens tystnad framhviska ett ältkadt namn. Hvarje försök att lösa denna gåta var förgäfves. Jag efterforakade ifrigt om några främlingar bosatt sig i trakten, men hörde ej talas om någon som kunde passa in den föreställning jag gjort mig om min okända gudomlighet. Jag gjorde jemna vallfärder till den lilla strömmen, och blef mer och mer förälskad. Och sgatmerligen, aldrig fanns det en passion mera ren och immeteriel, aldrig någon älskare försatt i en så olycklig belägenhet. Mitt tillstånd kunde endast jemföras med den förälskade prinsens, i trellsagan öm Cendrillön;