Aftonbladet – 14 september 1855, sida 2

mina studier ledas af dem och alla mina vanor lämpas derefter. Min tar såg mig ständigt med boken i hand och gladde sig åt att jag så mycket älskade mina studier; men hvad studerade jag? diktens verk, riddarromaner, upptäcktsresor, vandringar i österländerna, allt med ett ord som förtäljde om underbara äfventyr och hjeltebragder. Jag minnes väl med hvilken ifver jag kastade mig in på den del af mina skolstudier som handlade om grekiska mytologien, och huru jag isynnerhet älskade dess skogsgudomligheter. Då blefvo mig i sanning mina skolböcker kära. Trakten var särdeles lämplig att fostra dylika drömmerier. Den öfverflödade af ensliga stigar, vilda strömmar, mörka skogar och tysta dalar. Jag kunde vandra omkring hela dagarne mad en volym af Ovidii metamorfoser i fickan och arbeta mig ir i ett slags jelfoedrägeri, för att i de mig omgifvande föremålen se endast dem om hvilka jag nyss äst. Stundom dröjde jag utmed stranden af m bäck, som sakta gled fram genom skogens lunkla djup, och föreställde mig den såsom tt tillhåll för de täckaste najader, eller smög jag nig fram ur någon lummig lund, som kantade lalöppningen, för att plötsligen öfverraska Dina och hennes nymfer, eller se Pan med ina satyrer under glada rop ila fram ur kogen, Under de brännande sommardaarne kastade jag mig ofts ned i skuggan f något stort träd att grubbla och drömma ort timmarne i ett tillstånd af fullkomlig jälsberusning. Jag drack af sjelfva dagens jus, såsom af den herrligaste nektar, och min jäl tyckte sig med hänförelse bada i somoarhimlens klarblåa djup. Under dessa vandringar föreföll aldrig nåonting som stred mot mina känslor, eller ragte mig tillbäka till lifvets verkligheter. Jer är em hvila i våra mäktiga skogar som