Aftonbladet – 13 september 1855, sida 2

Min syiter Sophy var af en mildoch öm na tur; hon gret öfver alla de olyckor som drab. bade Barnen i skogen, och darrade vic den hemska berättelsen om Blåskäggs och den blåa kammarens hemligheter. Men jag var mest fallen för äfvertyr och djerfva företag. Jag: brann af längtan att följa den hjeltemodige prinsens exempel, som befriade der Hvita katten ur dess förtrollning, och att täfls med denne andre af icke mindre kunglig här komst och ädel tapperhet, som bröt.den skönas i skogen förtrollade slummer,. Huset i hvilket vi bodde var just af rätte sorten för befrämjandet af dylika anlag, De var ett vördnadsbjudande gammalt bus, half villa, halft bondgård. Den äldsta delen val af sten, med skottgluggar för muskötter, och hade tjenat till fästning på indianernas tid. Härtill hade sedermera kommit åtskilliga tillbyggnader, somliga af tegel, andra af trä, allt efter ögonblickets kraf, så alt det var fullt af dunkla vrår, hörn och smyghål jaf alla slag och storlekar. Det låg. inbäddad mellan pilar, almar och körsbärsträd, ompgifvet af törnrosor, stockrosor och passionsblommor, och murgrön slingrade sig kring alla fönster. En kull familjedufvors solade sig å taket, familjesvalorna byggde sina bon ring takfötterna och skorstenarne, och familjebien surrade gladt omkring blomster: sängarne. Under inflytandet af våra sagoböcker antog hvarje föremål omkring 038 en ny karakter och ett lifligare intresse. Ängsblommorna voro ej längre blott och bart prydnader för fälten, Zeller tillhåll för de flitiga bien; de voro elfvornas hemlighetsfulla gömslen. Vi kunde sitta och betrakta kolibrierna, då de fladdrade kring slingerväxterna orakring verandan, och fjärilarne, då de höjde sig uj P i den klara luften, högt öfver de solbelyata