Aftonbladet – 13 september 1855, sida 2

Mountjoy, eller en ynglings luftslott. Jag dl i en vild Toch romantisk trakt vid Hudsonfloden, hvars stränder då ej voro på långt när så tätt bebodda som nu. Min far härstammade från en af de: gamla hugenottfamiljerna, som efter upphäfvandet af ediktet i Nantes begåfvo sig hitöfver. Han lefde i ett slags enkelt, landtligt oberoende, på en egendom som i två eller tre generationer tillhört slägten. Han var en aklig, godlynt gamar herre, tog. verlden som den kom och: hade ett slags skämtande filosofi, som trotsade alla: bekymmer och missöden och tjenade honom i stället för vishet. Detta var den del af hans karakter som var mig minst i smaken, ty jag var af ett entusiastiskt och lättretligt sinnelag och uppflammade lätt för hvarje ny plan eller id, då ban oftast brukade nedslå min vidtsväfvande entusiasm med något af sina olycksaliga skämt. Följden blef att jag hyste en dödlig förskräckelse för hans godlynthet, så snart jag kände mig lifvad för någon ny fantastisk id. Likväl tillät han mig utan motsägelse att följa alla mina griller, ty jag var enda sonen. och följaktligen en person af betydenhet i buset; Jag, hade två systrar, äldre än jag sjelf, och en yngre. De förra uppfostrades i Newyork, under tillsyn af en ogift gammal tent; den sejnare var hemma och min stänliga lekkamrat och mina tankars jemna sällskap. Vi voro två inbillningsrika små vareljer, känsliga. för allt skönt och särdeles fallra för att se. hemligheter och under i allt omkring oss, Knappast hade vi lärt att läsa örrän vår mor skänkte oss nästan allt hvad sarnkammarlitteraturen för den tiden hade att rbjuda af små böcker, bundna i guldpapper, rydda med träsnitt, och fulla af sagor om lfvor, jättar och trollkarlar. Q huru djupt Irucko vi jej redan då ur diktems rika källa!