Aftonbladet – 13 september 1855, sida 2

gen ). Jag fruktar likväl att min bön ej kom mer att höras. Efter en liten stnad förde mij ångbåten till en amerikansk stad, nyss upp: sprungen ur intet, till ett rörligt, af lycka gynnadt lif. Den omgifvarde skogen hade blifvit utmät till bestämda stadslotter; väggarne till nye trähus reste sig bland stubbar och afbrände träd. Staden kunde redan skryta med er rådstuga, ett fängelse och tvenne banker, alla byggda af trä och efter-modellen af de grakisla templen. Der funnos med hvaran: rivaliserande hoteller, kyrkor och tidnin: gar, tillika med det vanliga antalet domar. generaler och styresmän, för att icke tala om oktorer i dussinoch advokater i tjogtal. Staden, sade man mig, gick framåt med en oerhörd hastighet, och hade redan en kanal och tvenne jernvägar under arbete. Jordlotterna .stego i pris för hvarje vecka; alla spekulerade och alla köpslogo: härom; alla voro rika och alla skulle bli ännu mycket rikare. Det lilla samhället; var likväl slitet i tusen stycken af nya och singemellan stridiga läror i religion, ekonomi och politik; der voro så kallade vbCamp Meetingsa förde religiösa, och åkerbruksmöten för de. ekonomiska stridigheterna; .och tiden för ett val närmade sig, som man. väntade skulle. försätta hela nejdens invånare i harnesk sinsemellan, Ack, hvad skall det, med en sådan företagsam granne, blifva af vår lilla kreol-by! ) Detta uttryck, första gången begagnadt i denna skizz, bar redan utgått i allmänna! rörelsen och har a: comliga blifvit ansedt att smaka nägot för mycket af kätteri. Författaren anser derför som en skyldighet mot sig sjelf och sina ortodoxa tänkesätt, att förklara det ingen vanvördnad härmed åsyftats; icke ens mot penningen sjelf — hvilken han funnit dagligen blifva mer och: mer ett föremäl för tillbedjan.