Aftonbladet – 12 september 1855, sida 3

nägra mils väg påträffade, då endast en af dalkarlarne, Lund Anders Andersson, visåde sig och Belt besked ligt bad dem få åka med till Filipstad för att der sjelf taga närmare kännedom om huru saken skulle aflöpa. Ej anande nägon list häri, biföllo de hans begäran och ingingo likaledes på hans proposition att innan resan vidare fortsattes skulle de låta bästarne hvila en -stundoch de-sjelfva gå in i en närbelägen gård för att erhälla förfriskning, hvilket den sluge dalkarlen ock vissto att anskaffa i rikt mätt. Sedan detta var verkstäldt och sällskapet muntra och glada skulle bege sig ur stugan för att fortsätta resan, gjordes den upptäckten, att såväl hästar som lass voro — pust weg! och ingenstädes att finna, hvarför de af Suvndborg lejde personerne åter mäste bege sig tillbaka -till Borangen, hvarest de omtalade hurna fiffigt de blifvit lurade af den listige dalkarlen. Emellertid har nu Sundborg yrkat ansvar äå Lund Anders Andersson härför och tilltror sig äfven kunna Jevisa att hästarne och lassen blifvit på hans tillstall ning bortstulna, hvilket ock är ganska troligt :men det oaktadt ej lätt att lagligen bevisa. Lund Anders Andersson nekar naturligtvis till angifvelsen och kar å sin sida yrkat ansvar å Sundborg för begånget tjenstefel, som skulle bestått deri att han vid beslagstillfallet, i stället för att uppvisa sitt tjenstetecken, framtagit en balf alns lång piska och med densamma tilldelat honom flere slag; äfvensom han yrkar ersättning för de bortkomna hästarne och lassen. — Huru detta slutligen kommer att aflöpa, skall bli roligt få se.