dinarie lönerna till första tjenstegraden varit. alltför. otillräckliga, det svårligen varit möjligt för en tjensteman att, utan egen förmögenhet eller skuldsättning, bärga sig på den ena ringa lönen. Vi äro således icke obenägneatt tillstyrka. förhöjda, löner, likvä! under: vilkor af förändrade . organisationer, i den syftning att--tjenstemännens antal inskränkes så, att om lönen föder sin man, denne ock är tillräckligt sysselsatt för att förtjena sin lön. Äfven skulle vi föreställa oss att i allmänh t samtlige de första. graderna inom embetsverken, såsom kopister, kanslister, kammarskiilvare, kontorsskrifvare etc. skulle kunna försvinna ur den ordinarie staten och mot; arfvode bestridas-af extra or-. dinarier eler renskrifvare, hvarigenom troligen ej ringa besparing skulle vinnas och en tillräckligare lön kunna erbjudas tjenstemannen ifrån den stund han erhölle ordinarie beställning. Men detta ämne är alltför vidlyftigt att vid detta tillfälle: afhandlas, ehuru vi väl anse det löna mödan att då ropet på otillräckliga löner blir allt mer och mer högljudt, vederbörande äfven söka utfinna medel att samtidigt dermed inskränka tjenstemännens antal genom göromålens ändamålsenligare fördelningar och arbetets organiserande efter ett enklare och mindre tidsödande masgchineri. sn rk 2 RA (Insändt.) Några ord om fångvården. Uti en i Aftonbladet för den 28 Augusti från tidningen Barometern reproducerad artikel; rörande åtal mot en: fängelsedirektör, förekommer. bland: annat jöljande: , Men här må na äfven erinras, att de mänga nyigen gjorda anmärkningarne, ex officio, mot Sverses alla fäångelsedirektioner (direktörer och andre jenstemän vid fängelserna?) påvisa någon allmän felsktighet inom just denna kår., Med undantag af. ordet alla torde: det för den som ill efterforska, ty värr icke blifva omöjligt att unlerskrifva detta citat. Men denna pallmänna felakighet. skulle i betydlig mån åtminstone kunna af rjelpas om blott följande omständigheter iakttoges: 1:0-att mera oväld utöfvades vid befordringar till frågasatte tjenster; så att fångvärdsstyrelsens allena eslutande chef dervid lyssnade till sina rättsinnige ch..med .embetsmannaerfarenhet. begäfvade ledamöter, ich icke. till. en .kamrerare, som gäng. efter annan år besätta direktörs-. och redogörare-, ja äfven fångredikantsbefattningarne med sina sykofanter. 2:o0 att helt: andra principer i afseende på aflöninsen kunde hos bemälde chef göra sig gällande och n billig tillökning deruti genomdrifvas, så att man tminstone kunde derför anskaffa pålitlige wvaktbejente. De sistnämdes lön vid de nya länsfängelserna ar i början blott 200:rdr rgs årligen. Hvilken bar ågonsin i Stockholm under sista decenniet kunnat föla, kläda och löna en piga för denna summa? Följlerna häraf uteblefvo icke. Skrifvelser om entledianden och afskedstagande; afvensom om rymningar rån cellfängelsef, haglade in frän vederbörande, och itiske landshöfdingar förde i sina skrifvelser högudda klagomål öfver afföningens otillräcklighet för tt kunna anskaffa lämpliga personer till bevakningsersonalen; :jazdet gick så längt att vaktbetjeningen id ett .celifängelse rent af släppte ut en fånge. Då Srit. kondesman icke: längre vara absurd och då höjes ändtligen afiöningen till 2007 rår bko om året; ae äfven denna 10K är, särdeles i den vu inträffade yra tiden, längt ifrån tillräcklig och blifver det änou vindre, då en våktknekt är försedd med familj. Huru an .man då begära att en utarmad vaktbetjent skall ;ä emot frestelsen att gynna fångarne med bränvinshHöggling mi. m. när han: för hvarje ringa tjenst i en vägen kan af dem belönas med ända till 2 rår kö. Man kan härvid invända: fängarne få ju icke elfva innehafva sina penuingar, utan dessa skola rvaras i fångelsets kassa och inskrifvas i de8 motböcker? Den, som har närmare känneomsom: våra straff-fängelser åtminstone, vet dock tt inom och vid deras murar finnas, i trots I denna föreskrift, Hemliga fönder, äfundsvärda ir måligen redlig mans ficka, derest de vore ärligt skomne? Äfven med sistnämnde Iöneförköjning är et säledes omöjligt att anskäffa pålitlig betjening, I eräknadt det stränga, men nödiga vilkoret vid des antagande, att när som helst kunna skiljas från n befattning. — Förre kommendanten vid Långolmen Ekenstjernas förklaring, i anledning af det ora upploppet derstädes, visar ju, att Han på ett uUft år ajskedat sextio vaktbetjenter. — Månne man ke-i-.nu antydde missförhållanden skulle, till störa delen; kunna påträfta grundorsaken till i sednare der inträffade oordningar, som äro oerhörda i fångirdens annaler. — — — Som dessa rader nedskrif8 sine7ira: et studio, mä gerna erkännas att ngvärdens nuvarande chef alltid har till sitt ögonärke en sträng hushållning med statens medel och ven genom kontrollers införande jemte andre åtgärr-besparat -kronan -feratusen -riksdaler om året; en. äfven besparingsandan, i många afseenden bemvätd;s-kan hafva sin. oefterrättliga sida. — Om 1 fängvårdsanstalten Längholmen, vid sista upplopt derstädgs; med alla sina. byggnader, och sedan ss. förråder blifvit plundrade, blifvit lågornas rof, rilket detcendast har att tacka Bergsunds raska uksarbetare för att det icke. blef; och fängelsets ora befolkning lössläppt öfver hufvudstaden, så frås s: hvar hade då all besparing tagit vägen? ) Den sparing, som uppkommer genom. för knapp aflöng, hvilar på en -obillig (för att icke säga obarmvrtig)-grund och blirmed detsamma omoralisk samt affar sig allt mer och mer sjelf, lika väl som slörigti ae Förglömmas bör icke inrättningens kamrerares fintlighet vid besagde tillfälle, då han afvärjde plundringen af magasinerna med det pästående;, att.han.derinom hade: ett visst antal soldater med skarpladdade gevär, ehuru han icke eg de en enda man tillcsin disposition.