Aftonbladet – 11 september 1855, sida 2

sägner voro i omlopp. Ingen bland landtfolket skulle nattetid vågat sig in på den slingrande väg som, öfverskuggad af träd och här och der afbruten af en sorlande bäck, ledde dit. Sagan förtäljde att ett af Jacob van Tassels stora jagtbössas offer blifvit begrafv-t der, i oinvigd jord. Till och med den delen af Tappansjön, som låg midtför det gamla nästet, påstods hemsökas af oförklarliga uppenbarelser. Ofta under en stilla sommaraftons tysta skymning, då sjön stod som en spegel och motsatta atranden kastade sina purpurskuggor halfvägs deröfver, hördes ett sakta ljud såsom af bestämda årslag, ehuru ingen båt kunde skönjas. Somliga skulle väl hafva kunnat påstå, att en båt osedd kunde glida fram under den djupa skuggan af motsatta landet; men de gamla sagoförtäljarne i grannskapet visste bättre. Somliga sade att det var de gatla strandriddarnes hvalfiskbåt, som blifvit skjuten i sank af engelsmännen under kriget men nu tilläts återtaga sina gamla färder bland de välkända vikarne och sunden: men de fl: sta ställde det i sammanhang med den osalige Rambout van Dams förskräckliga öde. Han var en stojande holländare från Arge Djefvulnes sund, som en gång för länge sen i tiden en lördag ensam styrt sin båt längs efter hela Tappansjön, för att deltaga i något oanständigt tidsfördrif på vestra kusten. Här hade han dansat och druckit ända till midnatt, då hån stigit i båten igen för att å:ervända hem. Man påminte Ekonom varnande att söndagen redan ingätt, men han rodde icke dessmindre på, svärande att ban ej skulle gå i land förr än han nådde irge Djefvulen, om det ock skulle kosta honom trettio söndagar. Han sågs sedan aldrig mera till; men man kan höra hans årslag, såsom ofvan nämndt är, och han är Tappansjöns