Aftonbladet – 10 september 1855, sida 3

Abdelkader skall i Marseille ha insjuknat, så att hans afresa till Paris måst uppskjutas. Furst Ladislaus Czartorisky afreste den 3 dennes med. flera utländska officerare från Paris öfver Marseille till Constantinopel. Han säges skola biträda vid upprättandet af ettregemente ottomaniska kossacker, som till en del skell utgöras af polackar. Till krigsministeren ha inkommit 2,362,518 francs i frivilliga gåfvor för kriget. Hel: subekriptionen skall uppgå till åtta millioner. I närheten af S:t Maur vid Paris bildas et: stort kavalleriläger. Kejsaren vistas på sitt vackra landtställe Villeneuve PEtang, der han åter hemtar sig efter de ansträngningar som de sednaste högtidligheterna medförde. Constitutionnel för den 3 dennes upptager å nyo efter ett längre afbrott offentliggörandet af sin utaf redaktionens sekreterare undertecknade, allmänt för officiös ansedda wienerkorrespondens, hvars meddelanden, under den tid wienerkonferenserna fortgingo, gjorde mycket uppseende. Ifrågavarande korrespondens sysselsätter sig med den på sin tid af Journal des Debats omtalade efter wienerkonferensernas slut af grefve Nesselrode afgifna not till grefve Buol, samt det nyaste ryska cirkuläret. Sedan artikeln i inledningen ågagalagt, att de österrikiska armåreduktionerna, hvilka ledt till en förbigående köld i förhållandena till vestmakterna, under det de å andra sidan hos Ryssland och Preussen hade framkallat präktiga förhoppningar om ett vacklande i den österrikiska poletiken, helt enkelt kunde förklaras genom Österrikes finansiella läge, fortfar den på följande sätt: Grefve Nesselrode skar upp en af sina bästa pennor, och uttalade i denna dubbelmeningsstil, i hvilken ryske kansleren sedan länga är en erkänd mästare, kejsar Alexander I:dres uppriktiga ledsnad deröfver, att Österrikes bemödanden att återgifva verlden fred strandat emot Frankrikes och Englands halsstarrighet. Utan tvifvel har Journal des Debats velat tala om denna depesch, då den påstod att Ryssland uti en skrifvelse från grefve Nesselrode till grefve Buol implicite gifvit sitt bifall till förlikningsprojektet, hvilket Österrikes minister för utrikes angelägenheterna hade framlagt i sista. sessionen af wienerkonferenserna. Om berörde depesch verkligen haft den betydelse som Journal des Debats tycktes bilägga densamma, så skulle visst ingen haft så mycket skäl att deröfver förvånas som furst Gortschakoff, hvilken fått i uppdrag att framlemna den til grefve Buol. En sådan depesch skulle ha stått i formlig motsägelse med det språk de ryska fullmäktige förde vid wienerkonferensernas slutsession, då det hette, att hvarie stridskrafternas inskränkning, hvilken man sökte ålägga Ryssland, skulle af de ryska fullmäktige betraktas såsom ett ingrepp i deras herres suveränitet och såsom ett oöfvervinnerligt hinder för freden. För att nu återföra grefve Nesselrodes depesch till dess rätta betydelse, är det nog att anmärka, det den till formen var ett slags förtrolig, för furst Gortschakoffs begagnande bestämd instruktion, hvilken ock derför endast upplästes af grefve Buol, utan att deraf lemnades en kopia. Till sitt innehåll ville grefve Nesselrodes depesch ibland en mängd komplimenter för Österrike säga följande: vi ha med stor glädje erfarit, att Österrikes öfverensstämmelse med vestmakterna i afseende på användandet af tredje garantipunkten i wienerkonferensens session af den 4 Juni icke kunnat komma till stånd; vi finne bäruti en ny anledning att vidhålla vår egen tolkning af den tredje garantien, i det vi hoppas att kabinettet i Wien förr eller sednare skall ansluta sig till densamma. Dessa detaljer utgöra den bästa kommentarie öfver den cirkulärdepesch, hvilken ryska hofvet nyligen skickat till sina utrikes missioner för att på nytt bedyra om sina önskningar att bjuda handen till den allmänna fredens återställande, om man blott erbjöde detsamma vilkor, som kunde förenas med less ära och czarens suveränitetsrättigheter. Grefve Nesselrodes depescher ha visserligen nu en insmickrande och inställsam form, varvid ryska kansliet icke vant Europa, men den som förstår att läsa emellan raderna, skall deruti ännu alltid finna den halsstarrighet varmed Ryssland vägrar att ingå på princioen af dess marinmakts inskränkning, så änge det ej med vapenmakt dertill tvingas. Emellertid ha de af de allierade armeerna edan på Krim vunna fördelar och särskildt utgången af slaget vid Traktir, i betydlig nån modifierat åsigterna hos vissa tyska gereraler, hvilka, hysande ett öfverdrifvet be;repp om den ryska makten, tycktes vara fvertygade derom, att så framt ej Sebastopol wuder loppet af denna sommar blefve af de beägrande intagit med storm, så skulle dessa inse sig nödsakade att upphäfva belägringen ;ch utrymma Krim med qvarlemnandet af törre delen af sin krigsmateriel, för att ej li inneslutna af de fruktansvärda kohorter, lem Ryssland ej skulle försumma att draga illsammans på den tauriska halfön. Sedan nu sommaren nästan gått tillända tan att förverkliga de storverk, dem Ryssands vänner väntade af detsamma, börja jelfva de personer, hvilka skarpast yttrade ig om den ehgelsk-fransyska expeditionen 11 Krim, att bli ganska bekymrade öfver det ide, som vid vinterns annalkande väntar furst sortschakoffs armå. Berlins Kreuzzeitung är! å orolig deröfver, att den, i en af sina sista wumror, låter förstå, att om Österrike af restmakterna erhölle en förbindelse att icke rr Ryussland unnställa andra fredsvilkor än: