Aftonbladet – 10 september 1855, sida 3

sund, och den sig deröfver hvälfvande kungsbron till mål. Stundom upphunnos stråtröfrarne, och beröfvades sitt byte. Stundom ilade hela kavalksden hufvudstupa framåt öfver bron, med dundrande hästtraf och hvirflar af dam. Vid dylika tillfällen drogo deras förföljare in tyglarne, gjorde halt, betraktade med vredgade ögon det farliga passet och gjorde hel vändning om, i det de sökte göra sig skadeslösa genom ett ströftåg inåt Morrisania, hvarest de frivillige hade sitt tillhåll. Medan det omstridna landet sålunda härjades, beherrskades äfven Tappanpsjön; utmed hvilken det var beläget, af fienden. Britiska krigsskepp, lågo för ankar här och der utmed den vidsträckta stranden, såsom flytande fästningar, för att hålla det kringliggande landet i tukt. Stora galerskepp, be styckade med adertonpundingar och förda framåt af både segel och åror, kryssade omkring som falkar, medan slupar här och der landsatte ströfvere, som plundrade längs utmed kusten. Det var en mäkta svår sorg för odalmännen omkring Tappansjön att se sitt lilla Medelhaf sålunda plöjas af fientliga kölar, och den ädla flod, öfver hvilken de varit stolta, förnedras till ett tillstånd af slafveri. Rådplägningar höllos mellan skutskeppare och båtegare, för att utgrunda ett medel att göra sig af med fienden. Här och der på näsen, som sträckte sig långt ut åt Tappansjön, sågos jordvallar uppkastas och några gamla artilleripjeser uppsättas, med hvilka ena liten hop landtliga artillerister under de långa sommardagarne bombarderade någon af fregatterna, som lågo slumrande vid sina ankarn långt utom skotthåll. Reliker af dylika förskansningar ses ännu, öfvervuxna med hagtorn och ogräs, samt stundom äfven der bak