Aftonbladet – 10 september 1855, sida 2

vare; ej heller hvilade han sin hand eller gaf sitt träben någon rast, förr än han drifvit de återstående tillbaka inåt Connecticut eller tvungit dem att svärja de högmögende trooch huldhetsed. Till hämnd införde de lik-väl frossdomens pest i trakten. Denna bedröfliga sjukdom utbröt vid West-Dorp och skulle hafva spridt sig genom hela landet, ont ej de holländska bönderna spikat hästskor öfver sina hus och lador (ett säkert bew skydd mot trolldom), af hvilka många ännu i dag finnas qvar. Den mäktige indianchefens residens kom nu i Wolfert Ackerts besittning, en af Peter Stuyvesants rådgifvare.Han var en värdig, men; af lyckan föga gynnad man, hvars högsta önskan alltid varit att få lefva i stillhet och ro. För att nå detta mål, hade han emix grerat från Holland, bortdrifvet från fäderneslandet af slägttvister och bråkiga grannar. Han hade stridt för sin efterlängtade ro, under både William.-den knarriges och Peter den envises oroliga regeringar, deltagande i hvarje gräl och hvarje slagsmål, i sin stora ifver att arbeta på fredens och det allmänna lugnets återställande. Det var med ett ord hans öde att vid. hvarje vändning mötas af motvind och att genom sina medmenniskors ondska försättas i ett tillstånd af ständig jäsning. Hade han sutit i nutidens jury, skulle han säkerligen fått elfva oresonliga menniskor i opposition emot sig. Vid den tid då nya Nederländerna, genom de förenade krafterna af gamla och nya England, med våld slets ifrån de högmögendes öfverherrskap, drog sig Wolfert vredgad tillbaka till sitt lilla fäste i vildmarken, med det bittra beslutet att begrafva sig långt från verlden och lefva återstoden af sitt lif i ro. Till tecken af detta oryggliga beslut, inristade han öfver sin port ett af sina holländska fa