Aftonbladet – 10 september 1855, sida 2

RR lilla handsbredd jord, så att ingen liten smal atrömrännil, eller lågrest kulle i grannskapet finnes, som icke varit föremål för långa tvistigheter och hårda strider. Denne sachem var likväl, som redan nämndt är, trollkarl lika väl som krigare och understödde sina påståenden med konst så väl som med vapen, hvilket gjorde att han efter några skarpa föktningar och litet hocus pocus (eller diplomati) här och der lyckades utsträcka sina gränslinier från f It till filt och från ström till ström, till dess han slutligen kom i kollision med den mäktige beherrskaren af Sing-Siv8 )Många och skarpa voro striderna emellan dessa rivaliserande chefer om herraväldet öfver en slingrande dal och en jagtmark, vattna ar en vacker ström, Pocantico kallad. Många voro de försåt och bakhåll och dödliga föktningar som egde rum ibland dess vildmarker, hvars alla biomständigbeter jag är mycket Jedatt ej kunna beskrifva, till nöje för de milda men blodälskande läsare af båda könen som hänföras af romaner om tomahawken och skalperknifven. Vare det nog sagdt att den mäktige chefen slutligen segrade, ehuru hans seger af indianska traditionen tillskrifves ett stort läkemedel eller trollkonst, hvarigenom ban försänkte Sing-sings sachem och bars krigare i sömn bland dalens klippor och klyftor, hvarest de förblifvit sofvande ända till närvarande tid, med sina bågar och stridsyxor bredvid sig. Detta var upphofvet till den tunga och mäktiga t olldom, som ännu ?) Förkortning sf namnet O-sing-sing. Somliga hafva gjort det till O-siog-song eller O-sin-song, till tecken af att det var en slags handelsstad, hvarest allting kunde fås blott för en säng; dess nuvarande melodiska förändring till Sing-sing påstås hafva skett till ära för en yankee -— en sånglärare, som bibr;ngade invänarne den svära konsten att sjunga i aan,