Aftonbladet – 8 september 1855, sida 2

Una SVEDA VE ALI PRLTELAReS Rysk korrespondens. (Till La Presse.) Den franska tidningens korrespondent i Parig har under d. 21 och 24 Augusti aflåtn tvenne bref, hvilka vi här sammanställa: Sedan Sveaborgs bombardement arbetar mar med allvar på att öka och utsträcka Kronstadts befästningar; storfursten Konstantin lemaar ej mera denna stad och förenar sina bemödanden med fortifikationsgeneralen Dehns för att sätta befästningarne i skydd för et! anfall. Bland dessa försvarsmedel omtalar man förnämligast helvetesmaschiner. Man bar beräknat kanonernas skottvidd, och vid yttersta gränsen deraf, det vill säga på der lokal der de fientliga fartygen böra ankra, försänker man ett: ofantligt antal maschiner, hvilkas ändamål är att genom undervattensexplosioner förstöra skeppen. Jag skref förra gängen att rekryters utskrifoing gjort åkerbruket och fabrikerna ganska betydlig skada, då den beröfvat dem de armar som de nödvändigt behöfde. Svårigheterna för de närande yrkena är så stor att det skulle vara ganska svårt för regeringen att göra nya utskrifningar utan att i hög grad reta de lifegnag herrar. Man vet det, och regeringen tyckes vilja afstå från at: vidare galla rekryter till fanorna; i stället uppbåda bvarje dag nytt landtvärn i ett förhållande af 23 på 1000 själer, Men, utropar man, rekryter e!ler Jandtvärnsmanskap det är samma sak; det är ju dock soldater, som regeringen sålunda förskaffar sig. Ja, det är samma sak i detta afseende; men det är derpå stor skilnad i ett annat. I Ryssland qvarblifva rekryterna 25 år under fanorna och efter denna tid äro de fria, de upphöra att vara lifegne; landtvärnet deremot eller milis-soldsterna inträda åter i sitt iörra lifegenskapsförhållande när soldattjenstgörin. zen är slut. Uppbådet af landtvärn är således en eftergift åt herrarne, som derigenom icke för. alltid -förlora sina lifegna. hvilka efier någon tid återkomma; på detta sött finna herrarne sig biott göra ett tillfälligt lån af ranskap åt staten. Ryssland har gjort sådana förluster, att bristen på officerare börjar bli känbar i armåns leder; för att fylla denna brist har man påskyndat elevernas utgång från första klassen af. militärskolorna; detta Bar ej varit tillräckligt, och man har måst gifva epåletterna åt studerande (deistvitelnoi stoudånte), detvill säga åt sådana som fullbordat sina tre års studier; man beviljar dem omedelbart officers rang; sådana elever som ej slutat sina gymnasiistudier erhålla icke officersgrad förr än efter en tjenstgöring af 6 månader såsom kadetter. Jag har förut fästat uppmärksamheten på preussiske generalen Bonins härvaro; nan följd prinsen af Preussen till Petersburg. Ni tör hafea sett af tidningarne att denne officer af ryska regeringen dekorerades med insignierna af S:t Stanislai-ordens 1:sta klass. Prinsens af Preussen öfriga svit har äfven bekommit vedermälen af kejsar Alexanders välvilja. Vi äro i saknad af säkra underrättelser från krigsteatern och vänta med ängslan de nästa depescherna. Man tror här att striden vid Tschernaja blott är början till en ny serie af anfall som ryssarne vilja göra på de allierade armåernas yttersta positioner. Detta skulle vara en fortsättning af utfallen från Sebastopol, som aldrig varit lyckliga för våra vapen, och som man nu skulle vilja ersätta med dessa diversioner mot de allierades armåeer. Det första försöket i denna serie af strider har ej varit Jyckligt, man mäste medgifva det, och kanske är dess resultat sådant att det förekommer de öfriga. Man väntar med otålighet de kurirer som skola bringa oss underrättelser om hvad beslut öfverbefälhafvaren tagit. De diplomstiska relationerna mellan hofven i Petersburg, Rom, Neapel och Athen hafva för närvarande ett visst intresse. I ett af mina sednaste bref har jag underrättat er att hr Kisseleff, Rysslands nya ambassadör hos hofvet i-Rom, hade uppdrag att ånderrätta den helige fadern att ryska hofvet, som önskar gå den heliga stolens önskningar Hill mötes, öfverlemnade för framtiden åt pålliga regeringen valet och utnämningen af biskopar och prelater t:ll biskopsstolarne i konungariket Polen. Den förargelseklippa, som ständigt stört det goda förhållandet mellan nofven i Rom och Petersburg, har sålunda olifvit undsnröjd, och man finner lätt att orsaken till Rysslands medgifvande åt Rom att å spela en aktiv rol är oviljan mellan Vatikanen och kabinettet i Turin. Denna kon