Aftonbladet – 8 september 1855, sida 1

(STOCKHOLM, den 8 Sept. Victoria i Paris. Korrespondens till Aftonbladet. Paris den 27 Augusti. Kanonerna ha tystnat och jublet förklingat; massorna skingras, trupperna draga sig tillbaka, festerna äro slut; Englands drottning har lemnat Frankrikes hufvudstad. Men dessa dagar af fröjd och jubel skola antecknas i bäfderna såsom en af de vackraste nationalfester verlden någonsin skådat. Hvarje steg man under dessa dagar tagit i Paris, i Versailles, i St. Cloud, i S:. Germain, äfverallt med ett ord dit fransmännens kejsare fört sina kungliga gäster, ha företett sig nya bevis derpå, att det här varit ett besök ej blott af monark hos monark utan af folk hos folk, och att förbundet dem emellan genom detta besök vunnit en stadfästelse, en besegling, måhända kraftigare och pålitligare än det gemensamt utgjutna blodet, än minnet af de gemensamt utkämpade striderna, de gemensamt uthärdade vedermödor: a. Det är en gammal predikan, att opinionensg vindar äro förderfliga och att den är en dåre som på sådan grund bygger beräkningar och förhoppningar. Må härmed förhålla sig huru som helst, är dock alltid visst att hos folket; hos den stora massan, bor en djup känsla för det rätta och sanna, och att hon, ena gårg genomträngd af öfvertygelsen om hvad som verkligen är rät och sannt, ej så lätt låter sig rubbas uti denna öfvertygelse. Det är känslan af de ömsesidiga fördelarne, af det ovedersägligen kloka och lyckobringande uti förbundet mellan England och Frankrike som under de nu förflutna dagarna visat sig ha trängt ned till alla klasser i Frankrike, och det är detta förhållande som måste komma enhvar att vid Victorias besök fästa ett angenämt minne, en glad förhoppning. Till en stor historisk tafia fordras en praktfull ramv, har en fransk författare yttrat, och man har såsom sig bör förstått att tillämpa denna tanke. Pressen har dag för dag för er redogjort för de beundransvärda fester som oupphörligen aflöst hvarandra och vid hvilka man sträfvat att genom prakt och rikedom fördunkla sagorna ur tusen och en natt. Ingenting har i sanning kunnat vara mera bländande, mera förtrollande än dessa fester i Hötel de Ville och i Versailles, ingenting mera imposant än denna revy på Marsfältet, der 40, man utbredde sina linier och ut