Aftonbladet – 7 september 1855, sida 2

Ögonen se, öronen höra, tungorna tala; akter er! Frukten de Tios råd, om j icke ärer goda medborgare. De goda medborgarnc dansa, le; sjunga, men de tala ej. Dansen, len, sjungen, j Venedigs glada barn! Di Venedig, den enda stad som ej blifvit skapad med händer, utan genom menniskosnille. du som tyckes skapad att tjena till ett ovaraktigt hemvist för de rättrådiges själar och ställd såsom ett trappsteg för dem från jorden till himlen; j murar, som bebos af feer och som ännu lifvas af en magisk fäkt; luftiga kolonsader, som darren för misten; ) lätta torn, som blanden eder med skeppens vaggande master; j arkader, som tyckens innehäl:a tuzende röster att svara på hyarj: stämma som klingar under eder; j myriader englar och helgon, som synens dansa på kupolerna och röra edra marmoroch brons: vingar, då vinden smeker edra fuktiga pannor; du stad, som ej likt andra hvilar på en dyster och smutsig grund, utan simmar som en grupp svanor på vågorna; glädjen eder, glädjen eder, glädjen eder! Ettnyttöde öppnar sig för eder, lika skönt som det första, Den svarta örnen simmar öfver den helige Marci lejon, och österrikernes fötter dansa :j dogernas palats! Varen tysta, j nattens harmonier! Slockna, du dansens dåraktiga bul ler! Låt ej mera höra dig, du fiskarenas heliga sång! Uppbör att susa, du Adrias röst! Dö, du madonnans lampa; göm dig för alltid du nattens silfverdrottning! det finnes ej mera venetianare i Venedig! Drömma vi, fira vi fest? Ja, ja, låtom oss dansa, le, sjunga! Detta är timman då Falieros skugga långsamt nedstiger på jättarnes trappa och sätter sig orörlig på nedersta trappsteget. Låtom oss dansa, le, sjunga! ty snart skall klockans röst säga: Midnatt! och de dödas chor skall copa uti våra ören; Träldom! träldom la