Aftonbladet – 6 september 1855, sida 2

bro, ett hvalf eller någon okänd del af de djupa och slingrande gatornas labyrint; derefter försjönk allt åter i mörker. Frans märkte snart att han var en främling i Venedig och att han var i sia ledsagarinnas våld; men då haa beslutat trotsa allt, visade han ingen oro och lät leda sig utan att göra någon anmärkning. Efter en god timmas förlopp stannade den maskerade qvinnan. Det är godt, sade hon till grefven, pni har hjerta. Om ni hade gifvit minsta tecken till fruktan under vår vandring, skulle jag aldrig mera hafva tilltalat er. Men ni har varit kall, jag är nöjd med er. I morgon då, på torget Sanct Johannes och Paulus, klockan elfva! Sök ej att följa mig, det är fåfängt, Tag af denna gata till höger, och mi skall komma till Marcustorget. Farväl.p Hon tryckte lifdigt grefvens hand, och innan han fått tid att svara, försvann hon bak-: om gathörnet. Grefven stod en stund orörlig, ännu helt förvånad öfver hvad som passerat och obeslutsam om hvad han skulle göra. Men då han betänkte den ringa utsigt nan hade att återfinna dem hemlighetsfulla damen, beslöt han återvända hem till sig. Han följde således gatan till höger, befann sig verkligen efter några minuters förlopp på Marcustorget och uppnådde derifrån lätt sitt hotell. Följande dagen infann han sig troget vid mötet. Han anlände till torget just som klockan i kyrktornet slog elfva. Han såg den maskerade qvinnan, som väntade honom stående på portalens trappsteg. Godt, sade hona till honom; ni är punktlig. Låtom oss träda in.p Då hon sade detta, vände hon sig bastigt mot kyrkan. Frans, som råg porten stängd och som visste att den ej öppnades för någon om natten, trodde att denna qvinna var galen, Men huru stor blef ej hans förvåning