Aftonbladet – 6 september 1855, sida 2

då han såg porten gifva vika vid första påstötning. Han följde maschinmessigt sin ledsagarinna, som hastigt stängde porten då han hade inträdt. De befunno sig nu begge i mörker; men Frang, som erinrade sig att ännu en port, som dock var utan lås, skilde dem ifrån hufvudskeppet, lät ej märka någon oro, utan ämnade uppatöta densamma framför henne. Men hon hejdade hans arm. Har ni någonsin varit i denna kyrka?s frågade hon honom hastigt. Väl tjugo gånger, svarade han, och jag känner den lika väl som byggmästaren. Säg att ni tror er känna den, ty ni känner den verkligen ännu icke. Gå in.s Frans uppstötte den andra porten och inträdde i det inre af kyrkan. Den var präktigt upplyst på alla sidor och fullkomligt öde. Hvilken högtidlighet skall man fira här?a frågade Frans förvånad. Ingen. Kyrkan väntade mig denna afton; se der allt. Följ mig., Grefven försökte förgäfves fatta meningen af dessa ord, som af masken ställdes till honom; men ealltjemt kufvad af en hemlighetsfull makt, lydde han och följde. Hon förde honom fram midt i kyrkan och lät honom der iakttaga, begripa och beundra dess allmänna byggnadssätt. Derefter öfvergick hona till undersökningen af hvarje särskild del och beskref för honom efter hvartannat skeppet, kolonnaderna, kapellerna, altarne, statyerna, målringarne och alla ornamenterna; hon visade honom andemeningen af hvarje sak, afslöjade för honom den under hvarje forma gömda iden, framlade för hans själ alla dessa sköna verk, som bildade det hela, och lät Honom, så att säga, intränga i kyrkans innersta. Frans åhörde med from uppmärksamhet alla de ord som strömmade från denna vältaliga mun, hvilken fann ett nöje i att under