kunna förliknas vid hennes, Hon hade, i detta prosaiska -tidehvarf, funnit medlet att höja sin varelse Öfver -alla—usla verkligheter och-att åt den ej qvarbålla annat än poesien af lifvet. Trogen sitt lands gamla aristokratiska vanor, visade hon sig aldrig förrän vid dagens slät, måskerad, men utan att beledsagas af någon. Det finnes ingen invånåre i staden, som icke mött henne under hennes vaundringår på torgen eller på gatorna, som icke gett hennes gondol i kanalerna; men ingen har hågonsin sett henne bestiga eller lemna detskooma. Och fastän denna gondol af ingen bevakades, har man aldrig hört sägas att någon försökt bortstjäla den. Den var målad och inredd Hksom älläandra gondoler, och likväl var den kändaf alla till och med barnen, då de sågo den, sade: se der är måskens gondöb. Iögen Kände någonsin utforska stället hvarifrån hon utgick om aftotien och dit hon återvände om morgonen. Kustbevakningen Hade oftk sett en svart skugga smyga fram på lagunerna, och, troende det varg en smygbandlarebåt, förföljt den ända ut i håtvet; men då morgonen inbröt, hade de sj på cvågorka kunnat upptäcka något som Iikhade föremålet för derås jagt, och de hade släfligen vant sig vid ätt icke låta oroa sig dere? och nöjde sig med att säga, då deåter kåg6 båten: :e der återigen maskens gondölvOm nåtten genomvandrade masken hela stå den, fökånde man vöt ej hvad. Man såg Henne än på de vidsträcktaste torg och de krökigaste gator, än på broårne och under de stvra palatsens bvalf, än på de talrikast besökts, än på de ödsligaste ställen. Hon gick stundom långsamt, stundom fort, utan att Bynas oroa sig hvarken af mängden eller onsambeten, men stannade aldrig. Hön tycktes med passionerad nyfikenhet betrakta husen, monutmenterna, kanalerha, ända till him