omständigheterna ingifva oss... Jag slår vad att jag gissar, icke föremålet för, men åtminstone beskaffenheten af hennes drömmar.n Och vändande mig till Beppa, sade jag till hentie med mild röst: sKära! på hvilken af våra systrar tänker du? På den skönaste,, svarade hon mig, utan att vända sig om, på den stoltaste, den olyckligaste., Då är hon död! återtog jag, med lifligt intresse för behne, som lefde r min ädla väninna hågkomst, samt läcgtande att genom min saknad visa mitt deltagande för ett öde, som icke kunde vara mig främmande. Hotdog i slutet af förra året samma natt måäkeraden gafsi palatset Servilio. Hon hade motstått alla sorger, hon hade utgått segerrik ur allafaröf, hon hade, utan att duka under, genomgått förfärliga strider, och hön dog bastigt, ufan ått lemuia ett spår efter sig, likasom hon blifvit bortförd af blixtön. Alla här kände henne mer eller mindte; men ibgen så söm jjag, emedan ingen älskade henne så högt och emedan ingenfick lära känng henne utom de söm älskade henne. Andråtro ej på hennes död, ehuru hon ej visat sig sedaån den natten hvarom jag talade. De säga att det ofta hände att hon ej Under låög tid visade sig, men att hon slutligen återkom. M-njag vet attöhon ej skulle återvända, och henties rol:är utspelad här på jorden, Jag skullö vilja tvifla derpå; men hon här låtit mig veta den olyckliga sänninger genom den, som Var orsaken till hennes död. Och hvilken olycka var det ej, 0 Gud! den största öfyckaidesså olyckliga tider! Ett lif så skönt som hetinösl så skönt och så fullt af motsatser; så hem! lighetsfullt, så lysande, så dyster, så berrligt; så entusiastiskt, så siräft, så njutningsfullt, så fullkömligt 1 förhållande till allt meiiskligt! ; Nej, intet annat lif, ingen annan död