Aftonbladet – 5 september 1855, sida 2

Ritter och Loffman sågo på -hvarandra. De tvekade ett ögonblick, derpå räckte de hvarandra handen. Jas, utropade Michel, man skall ieke kunna säga om oss att endast faran öppnat våra hjertan för deltagandet! Vi äro räddade genom Guds godhet, låtom oss; ådagslägga vår tacksamhet genom undergifrenhet. Christian Loffman, vi hafva lemnat vår osämja i molner, låtom oss icke återtaga den sedan vi.-befinna oas på jorden. Hvad detta bref än må förkunna, förklarar -jsg att jag underkastar mig det utan vrede;s Och jag, jag skall välsigna det emedan det tillförsäkrat mig en vän, skulle det än kunna bryta stafven öfver alla mina förhoppningar. Flora räckte nu brefvet åt sin bror, som öppnade det med stadig hand, läste det och blekmade något litet. Den unga flickan gjorde en rörelse. Ni är hemma hos er, herr Loffman, sade landtbruksren i det han vände sig till den unse mannen. Domen har således utfallit till min fördel !s utropade denne med en blixt af glädje. Se bär är den., Christian tog papperet som Michel räckte honom. Från denna ständ,, förtfor landtbrukaren, brår ri om allt hvad som tillhört er kusin. Hela hans egendom är nu er.s En egendsm uppväger icke en väns sällhet I afbröt Lofiman i det han sönderref domen, Ritter betraktade honom förvånad; Flora knäppte ihop sina häader. Jap, återtog. den unge sxaamnen, jag bar inträdt här såsom gäst, j:g skall icke qvarblifva såsom fiende. Den, som med så mye