Aftonbladet – 5 september 1855, sida 1

sade han, och jag ångrar att jag yttrat ord som, måst såra er., : Ångra ingenting, svarade Loffman rörd, sstörsta felet var på min sida.v Låtom oss då hafva öfverseende med hvarandra. återtog Michel. Hvar och en af-oss skall snart inför Gud svara för sina känslor och. sina gerningar; låtom oss åtminstone bortlägga vårt hat, innan vi framställas fö Honom. Jag hatar icke mera, utropade Christian, se här är min hand, Michel Ritter, jag räcker er den som vän. Och jag emottager.den som sådan,, sade Michel med from hängifvenhet. Vi hafva båda blifvit. bedragne, Loffman; hvar och en af oss har ansett den andre vara elak, blott; derföre att-våra fördelar voro motsatta; och vi hafva förtalat hvarandra blott emedan vi ej kände hvarandra. Ack; detär alltför ofta så bland menniskorna! deras. hat är blott okunnighet eller missförstånd. Låtom : oss båda tacka den Högste, som förenat oss i denna högtidliga stund -på det vi måtte kunns framträda inför. Honom-utan agg i bjertat. Ack , jag vill tacka honom tillsammans med dig, Michell sade Flora, som börjat upplifvas ånyo. Låtom oss då bedja Honom !v ropade Rit ter, i det han tryckte henne i sina armar; måtte Han förlåta oss som vi förlåta ! Vid dessa ord blottade han och Christian sina hufvuden; och dessa tre själar förenade sig i gemensam bön. Just som de slutat syntes en svag ljusning i östern; den bebådade dagen. Vinden, som hittills fört dem till allt högre regioner, saktades nu. hastigt, ballongen började långsamt-sänka sig,. och .i deras hjertan tändes ånyo en gnista hopp. Försomingen hade dessutom ånyo upplifvat