Aftonbladet – 4 september 1855, sida 2

gen lossades, och ballongen höjde nwig pån några ögonblick; derpå stannade den.fiö in De tre resande uppgåfvo nästav, på en gång ett rop af beundran. Under deras fötter utbredde sig, så långt ögat kunde nå, herrliga dalar beströdda med skogar, ängar, sädesfält och byar, hvilkas omvexlande former och färger bildade leende nyckfulla skiftningar. Den svarta skogen åt wiirtenbergska och Rhen åt franska sidan onmslöto denna tafla med en vågig ram, under det Neckar, höljd af svajaride segel, slingrade sigi fjerran och förlorade sig vid horizonten. pLyckliga land, sade främlingen liksom för sig sjelf, der himlen gifvit menniskan fruktbara fält, farbara floder och skogbekläddaberg! Michel suckade. pLyokligt, ja, isynnerhet om der icke blit:; vit lemnadt rum åt processer och förtalp, til-: lade han balfhögt. Den oXände vände sig till honom. Ack , ingen vet det bättre än jag, min herrer, sade nan. Ar då äfven ni dömd att försvara edra ; rättigheter inför domstol? Ja, och mot en vederpart som ej skall. uraktlåta något för att plundra mig.j:74 27! Det är som min; sade Michel, om ban vinner processen, förlorar jag allt hvad det ji förflutna förvärfvat mig. bh Jag allt hvad framtiden lofvat mig., H Frukten af mitt arbete skall komma sni-! kenheten tillgodo. j Alla mina förhoppingar skola tillintetgöras! till förmån för en hycklare. Och likväl fruktar jag att lagen bringar billigheten till tystnad., ; Och jag att intriger få öfverhanden öfver min rättvisa sak.v Ack jag finner,,utropade Michel, att vär ställning är enahända, min herre; ni har också rättegång mot någon slags Christian Loffman. Christian Loffman ! upprepade främlingen; det är mitt namn.n RTR Ert (Slut i morgon.)