Aftonbladet – 4 september 1855, sida 2

Men se, se då! afbröt Michel, svi äro redan vid trädtopparne.n Don unga flickan såg ned, och skådespelets sällsamhet skingrade återstoden af hennes fruktan. Hyddans trädgård syntes -hel och hållen, och ögat kunde på en gång omfatta alla dess delar. Omedelbart under ballongen utbredde sig den stora planen, betäckt med en massa ifriga menniskor, hvilkas sorl NN nådde våra luftseglares öron. Den. lätta luften, då och då doftande af jordiska vällukter, var upplifvande. Flora vände sig med strålande ansigte till sin bror. Hvad allt hvad som omger osa är stort och skönts, utropade hon. Säg Michel, känner du ej ett siags berusning, och är du icke bär mera lugp, mera lycklig än nyss.o pJo det är verkligen sån, svarade Rittar, det fysiska intrycket tränger sig till själen, och jag tycker mig sväfva öfver menniskornag orättvisa så väl som öfver deras boningar. Men hvad förehafver raan, och hvarföre är denna menniskomassa förssmlad på planen ?b Den väntar på fyrverkeriot,, anmärkte främlingen. Ja, i sanning, der komma de första rake. terns, sade Flora. Hvarföre komma de så der en i sender? Jo, se, ställningen som uppehöll de förnämsta pjeserna har ramlat.r Fyrverkeriet är misslycksdt. Hör ni också hvilka rop?a Minsanr ! afbröt Michel, br;ta de icke sönder staketen kring parterrerma., Det är o:t studentupplopp, sade främlingem leende, strädgården får nu uppbära deras förtret.n Hvilken lycka att vi j befirna oss midti detta tumult, anmärkte Flora. Du är då lugnad? frågade Ritter. Fullkomligt.n Då kunna vi stiga högre. .. Han gaf den öfverenskomna signalen; ftå