Aftonbladet – 4 september 1855, sida 2

Flora kunde ej återhålla ett rop af förvåning och beundran. Uppväxt långt ifrån staden, såg bon nu för första fången en luftseglingsapparat på nära håll. Hon gick närmare, förd af sin bror, pTvå platser qvar! ropade vaktaren som skötte tågen. Michel betraktade båten, der just nu en ung man satte sig, som var resklädd och bar i handen en af de långa jernskodda käppar, som brukas vid utflygter åt bergstrakterna. Två platser; upprepade han småleende i det han vände sig till Flora; skulle du ha lust att göra en tur åt trädtopparne? vÄr det inte farligt? frågade den unga flickan tvekande. Inte alls, min vackra mamsello, svarade vaktaren, jag har redan förhjelpt tio tusen medmenniskor till denna färd.p Och man kan.komma ned när man vill? pMan behöfver blott draga på klooksträngen som sitter i båten. Flora tycktes tveka. Ehuru hon visserligen kände någon fruktan, frestades hon lik. väl af det originella i en dylik promenad. Som hon dessutom var van att deltaga i gin brors förehafvanden, förklarzde hon efter ett ögonblicks besinning att hon var färdig till hvad ban bestämde sig för. År låt gå för em resa i luften ! sade Michel. Och han gick att sätta sig i båten jemte Flora. Så snart vaktaren såg att do bhads satt sig, lossade han småningom tågen, och ballongen började långsamt höja sig. Då den unga flickan kände sig bortföras, bleknade hon och kunde ej åtarhålla ett rop. Den :rämmande herren, som satt midt emot henne, sträckte handen mot klocksträngen. Skola vi stiga ned till jorden igen? frågade han leende. Jag ber er tusen gånger om ursäkt, min herres, sade Flora som genast återfick gin färg; jag skall snart vänja mig vid denna känsla.s