Aftonbladet – 4 september 1855, sida 1

ER RME OCR PEYGARSON SON. STOCKHOLA, den Å Sept. Drottning Victoria vid Napoleons graf. Man har ide utländska tidningarne för de sista postdagarne blifvit undfögnad med då omstärdligaste och met prunkande beskrifningar på högtidligheterna i Paris vid engelskå drottningenä bösök derstädes; begkrifringar i liket medalla sådana gevom sjelfta ämnets art en smula-enforriga och i trötsat sitt: färska datura till evise grad ssänande nyhetensibehag; ehär man genom prögravamet pårförhandsvisste hvad som bönde skullesockh nygkenheten sålunda egentligen varsspänd på hurtv de höga recettgifvarne skulle utföra sina roler ;; nägontingo som granhlagenhetens förbjöd: att-underställw dens oftentligasgranskningen: Vid:sidan af alla desta::beskrifningar bar -ncartikel i ,Daily News för: den 27Auusti-genom sin allvarliga hållning oöh sunde, änkvärda betraktelser, hvilt a beröra icke blott stundens utatockodet Kömmandes kraf, synts oss-företrödesvis förtjensa upprmärksamhetoct behjartande. Artikeln har följande lydelse? I Den besökande, söm genomvandrat den rymd, vom krönes af invalidpalatsets döm, och mnedstigit utför marmortrappan längst fram i det inre, befinner sig vid inträdet till den krypta ihvaruti förvaras lemningarne af den förste Napoleon. . Det är någontinz etiängt och lugrt i anblicken af de massiva portalerna och de kolossala figurer hvilka från båda sidor blic:a ned på åskädaren. Intrycket förhöjes af den tystnad som råder i templet, så starkt afbrytande emot bullret och brusandet af Pariserverlden utanföre. Det är i sjelfva verket ett monument, värdigt en bjelte och en lagstiftare; grundläggaren sf den enda familj, :som i franska folkets känslor och fantasi bIbehöllit ett fotfäste nog störkt att låta den :;konstitueras till en dysasti. Bourbonerna äro förlegade; för Frankrike gifves icke någonting emellan en Napoleonisk dynasti och en republik. Den äldre och den yngre: grenen af Bourbonerna ha likasom sagornas djur uppslukat hvarandra; Ludvig XIV:s segrar skåda vi nu genom tidernas perspektiv lika dunkelt Izom Carl den Stores; minnet af hans ättlinger är förbundet med ett envist motstånd — idoldt eller öppet — emot nationens vilja och isträfvanden. Men Napoleons namn är förbundet med denna fruktansvärda arme som uppstod ur revolutionen, och med dess segrar, vid hvilkas sida Ludvig XIV:s krympa ibop till -obstydligheter, och än mer är Napoleons namn förbundet med denna lagbok som regulerar utslagen från hvarje franskt tribunal från fredsdomarens till kassationsdomstolen. I en tid så full af skakande öfvergångar som den i hvilken vi lefva skulle det vara väl djerft att våga förutsäga hvad som kan eller hvad som icke kan hävda inom de nästa tio eller tjugo åren; men det syner omöjligt att franska folket skulle fortfarande ätnöjas med sin nuvarande försakelse af all slags röst i förvaltningen ef sina offentliga angelägenheter, och det: syneås ej sannolikt att, med det bilduningstillstånd som Män vet efa rum i landsörterns, en demokratisk republik å la mode de VAmerique kan införas i lagrd.t. Och det är derföre icke någon synnerligt närgången förmodan, att i tinomtid en kompromiss må kunna tillvägabringas emellan de franska liberala och dem regerande fawiljen, bvaraf resultatet kam bli en på populära iastitutioner baseräd morarki — analog med Englands; ehuru nödvändigtvis vida olika i många väsentliga detaljer: . Men för att återkomma till Naåpoleonska busets grundlöggares sista hvilostad, hvilka tankar kuuna. väl förmodas hafva egt rum-hos jen första engelska suverän, som någonsin besökte Paris såsom en vänskaplig och vwvälkommen gäst, då hon nu stod i denna imponerande omgifning. Flera beslägtade minnen ligga på ytam och kunna lätt tänkas: .— den långvariga kampen på lif och död emellan den mäktige ande, hvars jordiska omhölje der hvilar, och Englands välde; affektationen hos det hof och de Boroughmäklare, som styrde England under de första tjugu åren af detta århundrade, att underskatta parvenyen som grep Frankrikes spira; deras af fruktan och hat blandade känslor för honom, hvilka förmådde dem att nedstiga till den låga rolen af fångvaktare i den heliga alliansens tjenst, och göra sig till vaktknektar öfver honom på S:t Helena, I kampen emellan England och Frankrike låg felet på båda sidor; mer i den behandling som Napoleon :Bonaparte fick unTdergå af Englands sybaritiska regent, dess medgörliga ministrar och dess, bestuckna pars lament, finnas inga försonande drag, hvarvid vår suverän: med tillfredsstöllelse kan fästa d sig. Vi kunna lätt tänka oss att hon förjagat dessa besvärliga minnen för att lemna rum åt gladare och gagneligare beiraktelser. Och grafven i invalidpalatset är väl egnad att gifva en vigtig lärdom både åt Englands suverän och hennes kejserlige vän. Den för. ste Napoleons storhet kan numera ej af någon . passionfri tänkare sättas i fråga. Han var en af dessa, hvilkas herrskereinstinkt 1åter sig förnimmas på ett sådant sätt, att men. niskorna omedvetet gifva vika och hörsamme densamma. Hans förmåga att sammanfat. tande kombinera och noga uppfatta alla de. taljer, hans snabbhet ett fatta beslut kom