taga äfven-densednare;--då en: namngifven författare-här bär det möralizkå ansvaret: Fils HKA trö Vi 88 böra nämna, atthr Edman kös redaktionen företett handelskollegii borgarebref -såsom vinskänk härstädes. Då en särdeles sträng polisåtgärd i min boståd, huoset n:o 3 Malmskilnadsgatan bär i staden, omfattande några af rhig derstädös begsgnade fönsterjalusier, hvilka ansetts vådliga för allmäsna säkerheten (enskild mans säkerhet kommer naturligtvis aldrig i beräkning) väckt sllmän uppmärksambet såsom ett djupt ingrepp i eganderätten, och en insändare i Aftonbladet för den 28:e sistlidne Aug. sökt gifva saken ett förvillande utseende, och desvid icke dragit i betänkande, att genom en hel väfoad 27 sanningslösa uppgifter nedsätta såväl min person som den rörelse jag drifver, så utbeder jag mig aw i korthet få belysa saken. Att ifrågavarande mig med vild beröfvade jalusier egt någon slags gemenskap med tidningen Fäderneslandet, eller, mig veterligev, ntgjort tablåer ur poliskommissarien Jäderins lefosdshistoria, bestrider jag; såsom icke öfverensstämmaude med sanningen, äfvensom att de på jalusierna aabragte bilder utgöra porträtt af hr poliskommissarien, Så vida man icke till en sädan likhet vill hänföra det groteska uti figurMnälningarne. Att jalusierna icke i öfrigt afbilda någonting för sedlighetena stöiande el!er förargelseväckande, derom torde bvar och en bist kunna öfvertyga sig, som tager desamma i ögnasigta. Afbildningar deraf äro, med uteslatsnde af den Äeliga polisuniformen, för sådant ändamål avt i mina fönster oeskåda. Val har jag hört, att det synnerligast varit en af tablåerna, föreställande det barbariska uti värt Svenska prygelstraff och dess tillämpning, som hr kommissarien Jäderin skall hafsa öppfattat såsom syftande på någon episod i bans skiftesrika lefoad, och derföre ansett densamina för sin person kränkande; men dä ingen slags likbet med hr kommissarion f refinnes, hvarken i porträtt eller habit, sä kån det blot skrifvas på räkningen al en sälsam ödets skickelse om det sceniska i sjelfva uppställningen händelsevis företer sådana likheter att hr koromissarien finner dem fullständigt samrhanträffa med någon speciel tilldragelse rörande honora sjelf. Den uppgift i Jäderins rapport, att jalusiernå skolat föranleda folksamlingar, som vållat oorduingar och hinder för en fri passage ä gatan, är fullkönsligt sanoingslös, och då insändaren i Aftonb!adet antyder att åskådningen blott swäckt sig till hrarjehanda löst folk; så uttalar han en uppenbar smädelse mot sjelfva polisstyrelsens personal, som bland mycket annat aktningsvärdt folk, icke sällan egoat några ögonblick åt jalusiernas beskådning. Väl har br kommissarien Jäderin, sora bor isamma has, en längre tid mot mig visat afvogbet och förföljelse, af skäl, som det velat synas mig, stt jag, med mindre tillgångar icke varit i tillfälle å min källare medgifva hr kommissarien samma rätt: till fri gästning, hvarpå polisbetjeningen, af häfdvunnet brak, i allmänhet gör anspråk; men att möta br kommissarien med samma vapen, deriill bar jag ej känt nägon frestelse. Hade detingätt i min afsigt att på allvar angripa och skada br kommissarien, sä hade vida kraftfullare medel stätt mig tillbads än br kommissariens porträttering. Hr kommissarien käoner, lika väl som polisstyrelsen, den enhalligg ovilja som bland hufvudstadensnsTingsidkarb; fabriks-, arbstande och medellösa klasser emot tonom öger röm, ech som gått ända derHän, att man vill skrifva bans qsarstäende på sin tjebsteplats såsom ensamt härfistande frön någonting så otroligt, som ätt h: kommissarien skall hafva lyckats. att genom pekuniera försträckniogar göra någon af sinar förmän af sig beroende: Det kan heller icke vara vederbörande obekant-att det-allmänt och länge varit i fråga att ipetitioniväg, med tatrika underskrifter, iuför hr öfverstäthällaren nttala en sädan missbelätenhet; och På dema väg söka befrämjs aflägsnandet af en tjänstemän, som sin vigtiga plats, hufvudsakligen geöom sin inkämanitet och brutala framfart, redan länge åstadkommit otrefnad, missbelåtenhet och förargelse i samhället. Vederbörande har icke heller kunnat undgå uppfatta det menliga intryck som. väcktes hos Stockholms befotkning, och de sägaer som föddes, då samma: Jä-eriv, under sådana förbållandet; hedrades meden rongl. utmärkel:e, hvilken, sällsamt nog fästades på bans bröst i samma ögonblick AX Kan i brottmilstäg för eit .raft väld emot enskild bin inför Stockholms zådbusrätt stod uader åtal, och Samtidigt öfverbavist om falsk sapport gående å privat mans heder och åra, i rekonventionsväg hade och Snuu har sin egen åra beroende af öfverdomstols pröfning. Jag slutar med att aomärks, att jag ionebar och begagnar vinskänksrättigbeter, och sälunda är borgare i staden Stoökholmy och att den lokal, i hvilken jaInsierna af mig begagnades, och hvarifrän de tillgrepos, hvarkeli Varit eltet är någon krög, utan en s.k. kslare för städade personer, så q valificerade att sjelfva br polismästaren af deras umgänge skulle finna sig hedrad. Stockholm d. 1 September 1855. Thure Fredrik Gustaf Edman, Källarmästare.