Aftonbladet – 1 september 1855, sida 2

han njutit och genom fiolen han hörde på af-stånd, kunde han ej hindra sig att småle med en viss sjelfförnöjelse och att minnas de för-tjusande nätterna på operamaskeraderna med: grefve Mirabeau. Till och med hans värja lemnades honor då han steg ned ur tornet, ehuru med erinran om hans löfte att icke draga den. Det varnatt då han gick genom trädgården för att begifva sig till balsalen. Till denhå bal voro bjudna de vackraste revolutionära damer i provinsen. Men ni vet att fruntimren icke äro så revolutionära att de icke bli en smula aristokrater då det är fråga om en tapper, qvick, elegant, ung och vacker adelstnan, som skall fusiljeras i morgon. . Låsom oss återkomma till vår berättelse. Förlofningsbalen började. Fästmön var fröken Eleonore de Mailly, brorsdotters dotter: till den sköna de Mailly som madame de: Maintenon höll så mycket af. Hon var en: ung blondin, påtagligen sorgsen och olycklig öfver att nödgas deltaga i dans och glädjefester under dessa fredlösa tider; det var en af dessa stirka själar fom äro ganska svaga ända till en viss, olycksbådande timma som ännu icke slagit för dem; men då denna styrkans timma en gång slår, då förvandlas allt: denna svaga själ får efi oöfvervinnerlig energi; i stället för den unga flickan ser man hjeltinnan; en verld i ruiner skulle icke vara tillräcklig att injaga fruktan hos den som nyss daxrade för det minsta tecken till missnöje. Eleono:e de Mailly var således ganska sörg-sen och gatiska nedslagen. Hennes barndoms-vänner delade henneg nedslagenhet och hennes tystnad. Aldrig hade ni sett en bretagnisk bal så bedröflig; man kände på denna bal en oförklarlig tyngd; ingenting ville gå, bvarken dansen eller de dansande; man kände sig allmänt betryckt. Ynglingarne till och med sökte ej ens att behaga de unga vackra flickorna; och balefi! var knäppt börjad, förrän alla redan önskade att den måtte snart sluta, utan att någon kunde göre sig. reda hvåarföre, På en gång öppnas långsamt dörren til.