Aftonbladet – 30 augusti 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 30 Aug. Danmarks ställning och utsigterna för en nordisk union. Medan de stoa europeiska frågorna på sednare tiden hos oss nästan uteslutande lagt beslag på allmänhetens intresse, har mindre uppmärksamhet än förut blifvit egnad åt förhållandena i det sydliga brödrariket, hvarest dock så vigtiga inre frågor äro å bane, att de derstädes för någon tid tagit hela det politiska intresset i anspråk och trängt deltagandet för den europeiska politiken i bakgrunden. De politiska förvecklingarne i Danmark synas nu fa kommit till en vigtig vändpunkt. Men om de danska förhållandena allt sedan början af 1852 varit mycket trassliga, så att en särskild utredning af dem för svenska läsare emellanåt varit nödig, så är detta mer än nånsin fallet nu, så mycket mera som det af de vanliga postnyheterna icke är möjligt att öra sig en klar föreställning om den verkliga situationen, och som de frågor, hvilka nu i Danmark ovilkorligen kräfva en lösning, äro af vigt för hela Nordens framtid.j De inre danska förvecklingarne sakna icke heller sin betydelse för Skandinaviens yttre politik i närvarande ögonblick, och man skall vid närmare påseende finna attde största svårigheterna vid att åstadkomma en lösning, på hvars möjlighet och stabilitet man sjelf uppriktigt kan tro, stå i ett visst sammanhang med den neutralitetsallians, som den förra rysksinnade ministeren med den svensknorska regeringen, om Hvilken förbindelses verkliga ursprung och syfte hvarje tvifvelsmål nu mera börjar försvinna till följd af de historiska dokumenter och andra upplysnins går, som på sednaste tiden kommit i dagen. Man erinrar sig den fröjd och det jubel zom förlidet år rådde i Danmark, då folkets ihärdiga kamp mot den genom deholsteinska Brefvarne och deras stallbröder hotande absolutismen kröntes med framgång, och den Örstedska ministeren, efter att så länge ha missbrukat kronans prerogativer samt utmanat och-hånat folkrepresentationen, måsteafgå med skam, utan att ha lyckats genöomdrifva sing planer. Den nya ministeren. väckte alls mäntförtroende, synnerligast derföre att den bland sina medlemmar räknade tvenne sådana män som Andre och Hall, som hörde till det nationelt liberala partiets största kapaciteter och hvilka? alltid hade visat sig såsom de varmaste anhängare af den konstitutionella friheten och de ifrigaste motståndare mot de absolutistiska helstatsplanerna, hvarföre de äfven af den förra ministeren hade blifvit afsatta från sina embeten. Riksdagen visade sig: nu full af förtroende; Bondevänderna och de nationella, hvilka den eme.samma, grunlagen hotande faran påett yckligt sätt hade förenat till ett stort och mäktigt, liberalt parti, voterade allt hvad ministören önskade ochafstodo. till och med, på dess. . enträgna begäran, från att underkasta den afgångna : ministeren det rättmätiga sans svaret. för, dess oförsynta: oktroyeringsförsök af den 26 Juli förlidet år. . Den danska gödmodigheten ville så gerka, då man nu värdtligen fått en ny minister, bortplockaäfver-de minsta törnen på dess väg; och hvarför skulle man icke visa förzonlighet och gerna glömma det förflutna, då man pu kunde hoppas att atatsskeppet omsider, lotsadt förbi alla klippor och blinadskär, skulle nå den korstitutionellas fribetens och det parlamentariska. regeringasättets säkra bamn! Det: var icke Heller värdt att göra siva vänner, ministrarne, alltför mycket besvär och från riktdägenssida foza nya svårigheter till dem, som ändock förefunnos; åtskilliga anmärkningar och skrup