Aftonbladet – 29 augusti 1855, sida 3

menar att det är rättast attlemna saken åt sig sig sjelf, då de förra förhållandena väl gkola återvända. Man tror, och med skäl; ait skapelsens Herre så anordnat lifvets lagar jorden, att intet förgås, men att det enå ibehåller jemivigteti mot det andra. Detta är visserligen riktigt då fråga är om naturens fria-gång; men om det befinnes att menniskan, genom sina oräkneliga medel, griper förstörande in i naturens utvecklingsgång, så kunna vi ju tänka oss att -styrkan af dessa ingrepp kan vara så stor attdet förorsakar en betydlig rubbning i jemvigten. Man har på åtskilliga ställen vid våra skärgårdar ett t. ex, sillyngel och annan omogen sill upps fiskas till många täsende tunnor hvarje år, och man har äfven sett, ehuru i mindre skala, vid stränderna af våra insjöar, fiskyngel lasstals af fiskrarne uppkastas ,på stranden och användas till föda för svin eller gödning för åkrar. Jag känner en man, som för länge sedan och mer än en gång sökt fästa uppmärksamheten på det förderfliga i detta handlingssätt och varnat för de lätt förutsedda följderna; men om något svar erhållits, har varningen blifvit affärdad med det besked, att i vattnet finnes fisk. nog ändå: att i allt fall en mängd fiskyngel förstöres af roffiskar, vattenfoglar och andra djur, som lefva af småfisk, och framför allt att det är omöjligt att uttömma hafvet på sill eller ännan fisk. Det lönar knappast mödan att söka vederlägga sådana inkast; fördomen, isynnerhet om den förenas med en kortsynt egennytta, som ej på något afstånd kan se sin egen sanna fördel, låter ej öfvertyga sig genom förnuftsskäl. Man kunde eljest svara: att roffiskar och andra fiskförstörare i vattnet ej i allt fall skola underlåta att plundra det fiskyngel som återstår efter menniskornas plundringar, öch att om denna icke egt rum, skulle långt mera fisk efter rofdjurens häörjningar funnits qvar och som fullmogen kunnat tjena menniskor till föda; man kunde svara dem att hafvet i sin helhet visserligen icke kan uttömmas på fisk, t. ex. sill, men att emedan sillen ej är spridd i hela hafvet, utan har sina stationer gruppvis, och ej gerha går ur den en gång valda. stationen, så kan en eller flera af dessa stationer (bassiner) ge: nom fortsatt plundring af ynglet så ken det att fisket ej på många år, om någonsin, kan der återställas. i Men äfven om en sådan, genom menniskohand föröfvad plundring af fiskynglet icke egde tum; om genom kloka författningar kunde åstadkommas att endast de mogna fiskarne fångades och ynglet sparades, så kunde man ändå icke årligen påräkna en lika säker och god afkastning af sina fiskevatten. Likasom vid alla andra yrken, och deribland äfven vid alla delar af landthushållningen: skögsskötsel, åkerbruk, ängsaskötsel m. mM. bör äfven vid fiskerihandteringen menniskbförståndet och konsten komma naturen till hjelp, om afkastningen skall bringas till hvåd den bör och-kan blifva. . Om fiskarne under lektiden :lemnas utan all annan uppmärksamhet än att icke störas i sin förrättning, skall otvifvelaktigt inträffa att, under alla år, en mängd fiskrom och fiskmör förstöres, och att detta sker i långt större mängd i somliga än i andra, samt att denna förstöring måste ha inflytande på fisktilgången och fångstån under de kommande år, då den förstörda fiskmören borde ha blifvit mogen fisk. Exermelvis. kan. anföras att likasom under somiga år oräkneliga insektlarver utvecklas till den mängd, att de i trädgårdar, ja i hela skogar förstöra hvart enda löf, så att träden vid midsommarstiden stå helt nakna och liksom förtorkade; på samma sätt kan inträffa med vattnets småkryp, maskar, insekter och smärre krustacger, som hemta sin näring af fiskrom och spädt fiskyngel, att de under somliga är i ovanligt förfärlig mängd komma till lif och utvecklas. När detta inträffar, måste vida: större härjningar på fiskrom och yngel försig gå än i vanliga år. En annan orsak till romkornens förstöring är att en mängd fiskar mest lefva af rom under de årstider då den kan erhållas. I våra insjöar är det ålen, lakeni; aborren; braxen, horken m. fl. som infinna sig på lekställena och förtära rom. Äfven vattenfoglar infinna sig och frossa af rommen. Härtill komma också andra orsaker som vålla att den lagda rommen förderfvas, innan kan kommer till u-veckling, ja stundom ihnan han blifvit befruktal. De flesta fiskar fortplanta sig på det sätt att -honorna först gjuta sin rom i vattnet, och att hannarne derefter gjuta sin mjölke i samma vatten; mjölken som innehåller s.k. animalcula spermatida, upplöses och färgar vattnet -hvitaktigt; för ått lif skall väckas i ett romkorn, måste det vidröras af ett eller flera sådana :spermatozoider, men om mjölkevätskan bortföres genom någon rörelse i vattnet, utan att träffa romkornen, så förblifva: dessa ofruktsamma och uppjösas snart; af samma skäl förblifva de romkorin oöfruktsammaj som nedfalla till bottnen i hålor, dit mjölken ej nedtränger. Äfven de redan befruktade romkorien komma icke. till Tlf, om en storm eller strömdrag ji vattnet upprör bottnen: och öfverhöljer dem med slam; icke heller om vattnet sjunker, såatt.de lemTnas på det torra. Ofta fäster rig på dem en Tän vattenväxt (byssus) och förstör dem. Af ven gedan ungen är utkläczt ur romkornet, I men ännu försedd med sin: blomsäek, kan han lätt förstöras af de redan angifna orsa: kerna,: Alla dessa olägenheter; genom hvilka knap past en tiondedel; efter andra en hundrade: I del, af de lagda romkorsen komma till Ni Loch utveckling, kunna lätt förekommas, 8: