gen kom till honom. De funno sig förnärmade af att han, som de sade, hade nedlåtit sig sjelf och tagit en fabriksflicka till hustru. De smädade honom, då-de händelsevis träfI fades på torget eller i marknaden, för att har låtit fånga sig af elt vackert ansigte; de sade sig hafva trott honom hafva mer förstånd är att han skulle gifta sig med en påklädd dock: med en trollpacka vid sin sida. TjJames Cheshire svarade först med ett vårdslöst skämt: Hon med det vackra ansigtet gö ett ypperligt smör ändå, eller huru? Der åklädda dockan bevisar sig vara en försvar ig husmoder, eller huru? Bättre,, fortfo James, än mången annan som jag känner: som -hvarken har ett. vackert ansigte elle gärdele8 smak i sin klädsel att skryta med. filHönsyftningarne på Nancys dvergartade ut-seende sårade James Cheshire isynnerheti Han -kunde hafva skrattat åt anmärkningarne öfver hans hustru, ehuru de afundsjuka gran: parnes hustrur sade att det var den gaml: tjenarinnan och ej mrs Cheshire som beredd: det goda smöret och osten; ty när helst hör visade sig, uraktläto aldrig hennes älskvärd: het och stilla, behagliga sätt, i förening mer. de tilltagande berättelserna om henneg kloka hushållning, att göra ett fördelaktigt intryck. Och James hade: beredt. sig på att slå bort allt sådant i skämt; men det ville ej gå. Han fann sig då och då blifva uppretad oc oroad deraf. Ett ohyfsadt skämt öfver Nancy försatte honom alltid i den häftigaste vrede: Ju mer hans hustrus: öfverlägsna förtjenste: blefvo kända, desto mera tycktes också någr: af hans ånhöriges afund och bitterbettilltaga: Han såg äfven att det verkade på hans hustrv: Hon var ofta sorgsen, och ibland fann har henne gråtande. ; ? En dag, då detta hade händt, sade Jamet Cheshire när de suto vid tebordet: Jag ha