Aftonbladet – 29 augusti 1855, sida 3

blir lefvande, om man på, denna del aflandthushållningen använder samma-uppmärksamhet och omtanka, som i sedhare åren blifvit använda på de öfriga. Man kan nu så fisk i T vattnen, likasom man sår säd på åkrarne; och då man vet hur mycket man årligen sått af hvarje fiskslag och huru många år fordras för hvarje slag att hinna en viss storlek, så kan man derefter beräkna årliga skörden och uppskatta afkastningen, vare sig i antal eller puhdvigt. Det förstås att detta kan ske blott aproximatift, likasom man blott. approximatift kan på förhand beräkna årliga revenyen af en skog eller jordegendom. Härigenom böra egendomar med fiskevatten kunna komma att stiga i värdey likasom egendomar med jord, som kan odlas, i sednare åren stigit i värde genom ett förbättradt åkerbruk. Brist på afsättning i städer och på landet bör väl ej kunna befaras. Då man nu vet att fiskfattigdom hufvudsakligast härleder sig derifrån att fommen, innan den är befruktad, eller det späda ynglet, sedan det blifvit utkläckt, och den omogna fisken på åtskilligt sätt förstöres, så torde man lätt inse att dessa olägenheter afhjelpas om man finner medel att vårda och freda nämde rom och yngel. Dessa medel har man funnit och derigenom har en ny industri uppkommit, för hvilken jag vill föreslå benämningen. förd Fiskodling ). Det finnes tre slags fiskodlingsmetoder, af hvilka hvardera lämpligast kan användas. för olika slags fisk : Dön första metoden synes mest passande för odling af sådana arter som fortplanta sig i stillastående eller långsamt flytande vatten: insjöar, dammar, floder och åar. De fiskar: ter hos oss, som isynnerhet borde genom denna metod förökas äro: Braxen, abborren, gösen, gäddan, aspen, karpen,rudan, sutaren, iden m. -fl. Dessutom borde man äfven plantera åtskilliga sämre fiskar, som föröka sig starkt och tjena de bättre till föda: Björkna, töja, elritza, nors m. fl. . Efter vattnensoch bottnens olika beskaffenhet bör man välja de fiskar :som deri planteras; aborre, gös och OS trifvas bäst i rent vatten med sandbotten och för gösens underhåll planteras helst nors. Ruda och sutare trifvas bäst i vatten med.dybotten. , För gädda kan i. dammar planteras dammruda, SR Denna fiskodlingsmetod är uppfunnen häri Sverge kring medlet af förra seklet af en rådman C. Fr. Lund i Linköping 5); och af honom praktiserad i sjön. Roxen;-menden ådrog sig. icke .den--uppmärksamhet den så väl: förtjente; nu har den utomlands blifvit upptagen och berömd, hvarföre den snart torde komma att allmännare användas ), Rådman Lund, -blef uppmärksam på att då fisken; skall. lägga .rom,. går han merändels uppo-vid. grund, -kärr eller stränder, föratt lägga den is-det ljummare vattnet; vidare Varseblef han att den rom; som blifvit fästad vid granriset i mjärdarna af abborre och mört, som i dem ingått. för att leka,. kommer till fullkomlig .utkläckning långt bättre-oeh säökrare.än -den:som faller till bottnen; och af hvilken knappt något enda körn kommer till lif. Efter: dessa, iakttagelser anställde Han försök och fann att. fiskplantering; säkrast kuade verkställas på följande sätt: Han lät af bräder göra sumparjtill vidden rymliga, sen grunda, med bottnar, men utan lock : väggarne, som blefvo genomborrade med runda hål, kunde, genomleder (hängslor) eller kavelbommar i bottnen nedfällas; när man ville. Dessa sumpar nedsänkas vididlandet i en. sjö der. man: fiskar, och helst på ställen der lugn och -solvärma kunna bidraga till ronikläckning. Sedan botten och väggar i sumpen blifvit beklädda med granris (NB. der sådant ej finnes, synes enris eller annat rig. kunna användas), släpper man ditsden romstinna och mjölkfulla fisk som man. fångat, och man bör dertill välja sådana exemplar; som redan ha flytande rom och mjölke, I men ej mer än ett slag i hvar sump, och ej I flera än som kunna få plats, utan att trängas. När de gått i sumpen 2—3 dagar, bör man efterse om de lekt och lemnat sin rom. på riset, hvarefter de upptagas med en håf Joch kunna begagnas för köket. Väggarne på sumpen: fällas då: ned och riset bredes. sakta ut mer och mer att-det ej-ligger för mycket tillsammans. Nästan alla romkorren komma genom detta förfarande till lif, då deremot af den rom; som lägges i sjön, helst i djupt vatten, icke en tiondedel kommer till lif. De lagda och befruktade romkornen svälla småningom; på 8:de eller 9:de dygnet börjar: fostretsi dem röra sig, ochefter andra 3—9 dagar öppnas romhinnan och fiskungen framkommer; nästan endast ögonen synas då, emedan den öfriga kroppen är till-större delen nästan vattenklar: Å Då det är. af intresse att veta hur många fiskar .man på detta sätt årligen planterar i sjö, har fådman Lund och efter honoin flera beräknat hur många-romkorn hvarje särskild fiskart årligen lägger: I en enn Aspoaf 6 E räknade han 141,960 romkorn ; Abborre :af.;19 lod :d:o 26,880 LJ FT ve oo mm FF Et RA os D:o 0 af I I 12 lod d:o 66,150 af 35 d:o 272,160 af 3 I 101odd:o 126,000 af.2Z V 241lod d:o 137,812 voesvs: tg Mört af 207, 10d d:o —71,820 ) I Frankrike kallas den Pisciculture, lämpligare än Piscifacture, fiskafvel; ty fisken bör ej blot! Aas; utan äfven vårdas och slutligen på lämpTidt sätt fiskas; allt detta innefattas i beoämnina gen fiskodling. ) Rön om fiskplantering uti insjöar. Vetenskaps akademiens handlingar 1761, sid. 184. t) Jules: Haime, Revuedes deux mondes 1854, pag 1013—1015. j mm STINSEN