Aftonbladet – 29 augusti 1855, sida 2

unionens upplösning skulle hota Norge. Före seningen upplöses ej, säger Christiania-Posten, utan att ruinera Norges fredliga invånare; degs band göres ej en gång lögare utan våldssamma skakningar, somskulle sätta deras fredliga sysslor och näringar i allvarsam faraps Detta språk af-en uppskrämd inbillning raå det 0ossursäktas om vi ej kunna förstå. Våld och-anfall utifrån .kunna ej komma i fråga, allraminst från -Sverges. sida. Skulle framdelesew öfvermäktig opinion här i landet fordra unionens upplösning och sätta den i verket, så skedde sådant alldeles icke af fient? ligt sinnelag mot nörska folket, utan tvärtom endast för att mellan nationerna, politiskt fullt åtskilda, Kunna knyta det innerliga vän? skapsband och fasta vapenbrödralag emot den gemensamma fienden i östern, som nu göras omöjligt af en bristfällig, oupphbörliga söndringar framkallande föreningsakt. Hvilka beslut norrmännen efter skilsmessan måtte fatta, antingen konstituera sig till republik eller bibehålla monärkien, skulle svenska folket visst icke blanda sig deri, utan skynda till deras försvar i fall någon tredje makt skulle vilja mellankomma. Men äfven detta är i Europas närvarande tillstånd ingalunda sant nolikt, knappast tänkbart. Vi hafva vissert ligen förnummit enaf kamarillansg apostlar hotande förespegla norrmännen, att om de finge-lust att hos siginföra republiken, så skulle sådånt icke af. Europas stora makter tolereras. Men dylika skrämskott mot de ret publikanska ideerna. komma i den framtid, då unionens upplösning kan blifva en verks lighet, post festum, som man säger. Den tiden, då Europas monarker, förbundne genoml. heliga allianser och under Rysslands allsmäktiga ledning och skydd, satte alla republiker och republikaner på proskriptionslistan, är lyckligtvis oåterkalleligt förbi för att aldrig mer återkomma. Femton år härefter är en republik verldens mäktigaste stat. De skakningar ochoolyckor, som ChristianiaPostens spådomar förebåda, kunna således ej varå annat än befarade inre våldsanima partistrider, som skola sätta lugnet och ordningen å spel. Men är då samhällstillståndet i Norge så vulkanartadt, jäsa der sådana partier på djupet, att. ett våldsamt utbrott genast vore att frukta, så snart säkerhetsventilen, umionen med Sverge, blefve tillstoppad? Vi hafva ej föreställt oss något sådant; förhållandet förekommer oss till och med alldeles otroligt, men Christiania-Posten bör känna det bättre än vi. Vi böra emellertid: för våra läsare icke dölja att Christiania-Posten ändock slutligen här ett medel, hvarigenom den annars alldeles öefterrättliga föreningens brister skola enligt dess tanke kunna i väsentlig mån afhjelpas och rättas, och detta är — Danmarks upptagande i unionen. 1 tvåtalet ligger det ondas egentliga rot, i tretalet frälsningen, : Skandinavismens id, de tre nordiska rikenas förening, lemnar sden enda ljusa fram tidsutsigten under nutidens bedröfligbeter och ,vånda. Skandinaverne (i Norge nemligen) hafva också städse konseqvent hyllat den tanken, att enda utvägen till en fredlig ut veckling af. den svensk-norska unionen är upptagandet deri af ett tredje folk, ja att detta till och med är enda utvägen att af-ålägsna: faran; af en plötslig och våldsam upplösning och af alla dermed oskiljaktigt förknippade olyckor, i Äfven vi äro uppriktiga vänner af den stora idn om en förening emellan de tre nordiska folken, hvilken Napoleon. 180 så varmt lade svenskar och danskar på hjertat, såsom enda utsigten hvarigenom de åter skulle kunna höja. sig till politisk betydenhet och trygga sin sjelfständighet mot de från östern hotande barbarerha. Men hög tid är likväl att tanken bemäktigar sig. denna id och ger åt den bestämdhet och sammanhang, reda och klarhet, och att den upphör att blott och bart utgöra ämne för deklamationer och känsloutgjutelser. Härigenom, men endast härigenom, har denna ide en framtid; annars stannar den vid fraser och delar fragernas slutliga öde, —-———— on nmnams——!1:oH co ————---a5r15ns—X--nLFIII——-?-7000———————— AK KL AR RR ER ER RR TE LR RR ET RR AR TE ÅN SIA ER AN kr JR IAN bänk ön BN in SR INA fe nr NA HH kH AA HA AA bh Hl — för john AA ÖA am mm vv Fr Mm hy ee tr RR förklinga i rymden, glömmas och bortdö. Utan att veta hvad man vill, ernår röan ej hvad man:vill, Vill man derföre att den skatidinaviska idn skall gå framåt och från en sväfvande, töcknig fantagibild förflytta sig inom verkligheten, antaga kroppslig gestalt och få så att säga kött och blod, så är första vilkoret att klart uppställa ett mål för de tre rikenas union, hvilket åter icke kan finnas uti något anhat än ett öfvervägande behof eller intresse, gemehsåmt för alla tre folken. Fär må: icke från någondera hationens sida något för dem partikuliert intresse insmygas och i hemlighet göras till: hufvudsak; såsom t. ex. för Danmarks räkning Sundska tullens och Holsteins orubbadebibehållande, eller för Norge att vinna en ökad styrka mot Sverge genom Danmarksinträde i unionen. Alla dylika arrigrepensåer och sjelfviska afsigter måste ovilkorligen aflägsnas. Ärligt får. saken lof att bedrifvass bat Endast ett stört, öfvervägånde, för alla tre folken gemensamt intresså är hvad som: kan giltigt inötivera unionen och förmå att gifva den stöd och medhåll ej blött hos spridda individer eller hos en och anman klass, utan hos Hela massån af folket i de tre rikena och uti sjelfvå nationalkänslan hos hvart och ett utaf dem, på samma gång det också är uppnåendet och verkliggörandet af det för alla tre folken gemensamma målet som utaf detta intresse företecknas, sor Skall och ensamt förmår gifva de konstitutiva principerna eller regulativet för unionens speciella organi — r?— —??— h-Cheshire föreslog derför de båda systrarno I att vistag trÅ månader i Manchester: uti eft! trrd bed kar JR!