Aftonbladet – 29 augusti 1855, sida 1

största förvåning då de fingo se Jane och I Nandy, äkande: I galna moRen ell Nå jag må säga!s sade Mary Smedley, shon vrår frisk gladlyat ös, hågot böjd för högSå ssnnt jag lefver!) skrek den lillarqviockögda Hanna Bowyerac sold ox ale ab Ja, nå skallmåt fålsö på sader Titty Wilton, en lång imager ficka, af ett godt uts seende. gl oj sid! ce De båda systrarne nickade ock amålogo åt! sins kamrater; Jarie rödhade som en rös, men Nancy satt så blek och allvärfani; som om de varit stadde på en ganska högtidlig färd. Det exdå uppmärksamhet förfikktaren egnäde det gående arbetsfolket) var att) han vände sitt frymtliga leende ansigte till dem och ropade: Sku!le ni icke ocksä tycka om att sitta hör? ; SAck jo, tag upp ost; ropade många rös ster på en gång; men förpaktaren smällde med piskan, nickade åt dem, gaf OMHr ött dussin! leenden i samma ögonblick eth gade: Jag kan icke vänta. B:d ästa furnier komkommer, åkandö, 32 bom Hör obead ner Och dörmed föro devidäre.-Den unge förpaktären var pladCochspråkskm, Der voro gnart vid havk fri Detsgär owOförbjörd der .på rofåkern,, sade han-stoltjsdöt finn ingå bättre på denna sidan Askbgurie. Och :ke på de der svarta oxarte fom Fat till nati ten-gå till ladögårdet. I Vaskta? kräkgi! ellem hur? Men jag kan Vältfo att ejörstinier mycket på Jandtbruk HB ed Is 301! sjö .RNejo, såde JanW ock bplefråtebbfrörvånad då Nancy tilläde: Jag önskar ätt visgjorde det. Jag tydker att ÖV förpaktsrorskalkhafvå: det lyckligaste lif Blge doo rom iyell . pTror i det? sade förpaktersn Sukvädde: sig till hende Tkedå ellvartar?öck Synbarligen, äfvon. något förvåkadming7 Ni har 2 irlurv Yen Nägbast nr Eg 4 YH