Aftonbladet – 29 augusti 1855, sida 1

Jag .itrodde, så. .Jag. har gibland. sett? ar I gå, tillsammans. Ni fästade min uppmärksamhet..ty; ni, sågo. så systerliga ut. J ären väl. systrar, kanijag tro., i De svarade jän,.... s SJag har. en god och rask häst, som j sen, sade James Cheshire. Jag skulle hinna fram litet raskare än ,j skulle lvå gjort. det till, fots, eller hur?. Jag vill våga något på att det; måtte vara: bistert kallt på de här kala höjderna om vintern. Systrarne medgåfvo det, och tackade honom som bjudit dem att-åka. Vi-öro sena i qvällv, sade de, ty vi ing in fill. en. vän, och det öfriga arbetsfolket hann före 0ss.n i Oroen er ej öfver detv, sade, den unge förpaktaren, xkänner, jag Bess, min häst, rätt, så kan hen nog komma litet fortare fram än de. --Vi skola troligtvis vara lika snart i Tidser som de äro det. 4 Men oni ämnar er icke till Tidser,, :sade Jane, er:gård ligger ju der alldeles framför 085:D f Jo, jag ämnar mig ända till Tidser. ; Jag har litetiatw uträtta. der; innan jag far. hem;. ssOcha förpaktaren körde på med rask fart; snart sågo.de-de;unga fabriksarbefarne gårpå Mögencfranför dem. f oi kDensäro edra kamrater, ssade James Cheshire, vi! skola, fare, förbi dem som: en -blixt.s nöAck; utropade Jane Duunster, hvad skola del säga; när derfå s6.08s, åka bär2p Qohihön irodnatle djupt. ERE d PSögät, sade den unge förpaktaren leende, bide skulle, gerna, vilja sitta här sjelfva, Var säker gkidet sd Jsivies -Chesbire smällde med jpiskan,:; Hästen sprangiraskt framåt,, Hela skaran affar hrikgarbetarne vände. sig om och yttrade! den