Aftonbladet – 28 augusti 1855, sida 3

nanande i häkte, hafva de begge inför häradsrätten känt: att sedan sommartiden sistlidet år, före rågskörden, Jan Ersson. till Stina Pehrsdotter yttrat önkan att gifta sig med henne, mön Stina Persdotter srinrat, att sädant icke kunde ske sä länge Jan Ersions, bustra lefde, hade de tilltalade vid början af Angusti mänad med hvarandra plägat olofligt umsänge ; hvarefter, under rågskörden, Jan Ersson, som ortfarande hyste önskan om. giftermål med Stina Pehrsdotter, till henne framställt förslag, att de skulle ned gift förgöra hans hustru; att de tilltalade, unler det sålunda inledda samtal i detta ämne, i aneen 1e till hustruns långvariga sjuklighet, begge tyckte, tt en sådan gerning icke vore syndig; att Jin Erson, som till följd häraf den 6 Augusti på morgonen Woskaftat arsenik och lagt den i förvar uti ett skäp i oningsrummet, eftermiddagen samma dag framtagit ch visat Stina Pehrsdotter detta gift, med uppmaling till henne att ingifva huströn detsamma, hvilket Stina Pehrsdotter förklarat sig icke vilja ensam verktälla, hvarför giftet då i skipet åter inlädes, utan tt vidare samtal derom skedde förr än den 9 Auguti på morgonen, då -de tilltalade, hvilka önder sedare tiden I5go i gemensam säng i samma rum med vustran, beslöto att verkställa förgiftningen; att för sådant ändamål Jan Ersson, medan Stina Pehrsdotter illagade frukost, bestäende af -futfisk med sås, Tr ekar framtagit giftet, som vår ew bit arsenik af ett ns storlek, lagt det i ett bränvinsglas och med su afbraten spik krossat giftet, hvarefter Jan Ersson, stående i närbeten till dew sjuka hustrun, hvars hörsel var genom sjukdomen försvagad, till Stina Pehrsdotter-yttrat-orden:sesä; nu-har jag gnuggat sönder det; nu-får-du-ge henne. det när du vill, der vid Jan Erson ställt ifrån sig glaset och satt sig att äta; att Stina Pehrsdotter, som förut plägat bibringa bustrunmat genom-dess införande i hennes mun, nu på en tallrik lagt dutfiskmed.säs, på tallrikskanten urstjelptrdetsaf-Jan Ersson lemnade glasets innehäll, gått intill sjuksängeny påsen bordsknif: tagit lutfisk och säs, doppat. detta i giftet och ingifvit hustrun detsamma jemte större delen af tallrikens öfriga innehåll; under hvilket bestyr Jan Ersson sutit qvar vid matbordet. . Derefter hade de tilltalade begifvit sig at på arbete, men tillsagt Jan Erssons tioäriga son att vara inne hos modren samt, om hon blefve mera illamående än vanligt, derom underrätta de tilltalade. Vid deras hemkomst kl. 2 eftermiddagen hade de af gossen erfarit, att den sjuka två gänger haft kräkningar, och sådana: hade derefter påkommit intill aftonen nästpåföljde dag, den 10 Augusti, dålugnare tillständ hes den sjuka inträdt. För attejgifra rum för de misstankar om sjäkdomens beskaffenhet hvartill kräkningarne kunde föranleda, hade de tills talade underlåtit. att kalla någon af grannarne till biträde i sjukvärden, hvilken 8e sjelfva sökte fallgöra så ofta de icke voro ute pä arbete; och skulle de tilltalade icke, såsom grannarne hört hustrun uppgifva, nekat: henne vatten att dricka, utan deremot Suina, Pehrsdotter gifvit henne sådant och stundom äfven mjölk... Efter hustruns död hade de tilltalade ätskillige gänger haft oloflig beblandelse. Icke förr än vid länsmanneny ankomst till undersökning hos dem den 14 Angusti, sedan Jan Ersson hos presterskapet anmält dödsfallet, hade de anatatt misstanker i afseende på dödssättet inom orten uppstätt. Sedan särskilda vittnen under ransakningen beräta t t, hurusom Jah Erssön pä aftonen den 10 Augusti, eliter dagen före hustruns död, sökt att förskaffa sig arsenik, har Jan Ersson, efter ätstilliga undvikande svar: på derom framstälda frågor; omsider erkänt, att sedan. bustruns kräkningar nämnde afton upphört, Jan Ersson, som deraf befarat att giftet icke skulle medföra åsyftad verkan, utan hustrun förblifva vid Nf, fattat afsigt att ingifrå henne mera gilt och derföre hos grannarne sökt erbålla sådant, hvilket aock icke lyckats. Om denna afsigt hade dock Stina Pebradotter icke blifvit underrättad. I ransakniogsprotokollet är antecknadt, att hvarken Jan Ersson eller Stina Pehrsdotter, hvilka syntes okunniga om lagliga följderna af deras brott, visat någon uppriktig änger, utan sökt i det lävgsta undgå att yppa deras brottsliga sämmahlefnad samt erkäbna, att deona grundlagt hos dem beslutet att afdagataga hustrun. Stina Pehrsdotter, som i sin bekännelse yt: trat att hennes och Jan Erssons beslut, att afdagsy taga hustrun, grundat sig på möjligheten att derigenom få med hvarandra ingå äktenskap, dertill deras håg ömsesidigt stegrats efter deras första samlag, har uppgifsit, att hon straxt efter giftets bibringande och sedermera vid äsynen af hustruns lidande känt änger. Svea hofrätt har genom utslag, som blifvit Kongl. Maj:ts pröfning hemstäldt, dömt Jan Ersson och Stina Pehrsdotter, att för det de med gift afdagatagit Jan Erssons hustru och Stina Pehrsdotters matmoder samt med hvarandra begått enfalt hor, jemlikt 14 kapitiet 1 6, 15 kap. 16 17 kap. 1 och 3 4S missgerningsbalken jemte andra åberopade lagrum och författningar, i en bot missta lifvet gebom halshuggning. Jan Ersson och Stina Pehrsdotter hafva anbällit att af nåd varda frän dödsstraffet förskonade, men deras nådeansökning har af Koogl. Majt blifvit afslagene a rd