mer. Han talade aldrig till dem annorlunda än för att bannas. -Han drack mera än förr och kom sednare hem, och då han var hemma var han dyster och trumpeh. Då modren, som led djupt, men dock sträfvade att uppfylla sina pligter, sade: ,David, de äro också dima barn,, svarade han med vild häftighet: Håll din tunga. fvad äro de der usla ungarne emot min gosae?s Hvad som bidrog att göra grufarbetaren mera hård emot de båda döttrarna, var ett förhållande som skulle hafva uppväckt en bättre känsla i en ömmare faders bjerte. Nancy, den yngsta flickan, hade, alltsedan den ohyggliga händelsen, småningom blifvit alltmera slö och svag till förståndet; hennes utseende och s tt buro stämpeln af svaghet och till en viss grad af sinnesslöhet. Hennes mor märkte det och blef slagen af förskräckelse. Hon sökte att lifva henne, men förgäfves; hon kunde icke mera läsa och lära sina lexor. Hon tycktes hafva glömt hvad hon redan lärt. Hon syntes hafva svårt att gå och förde sina händer som om hon led af en partieblamhet. Henes syster Jane var på det högsta sbedröfvad; och såväl hon som modren greto många bittra tå ar förshennes skull. När våren kom togo dehenne med sig en dag till Ashford och -rådfrågade läkaren derstädes. Efter att hafva utforskat hennes sjukdoms förhållande och erhållit. en fullständig berättelse om tilldragelsen vid: brodrens död, hvilken händelse var honom väl: bekant, då den naturligtvis var känd i hela orten, skakade han på hufvudet och sade sig frukta att de måste vara beredda på en sorglig utgång; att denna natts förskräckelse bade skakat hennes hjerna, att hela hennes nervsystem hade lidit deraf och fortfarande deraf erfor de sorgligaste verkningar. Det enda han ansåg vara att hoppas något utaf, var hennes ungdom, och tillade han, att det måhända skulle göra henne godt om de lemnade den ort der hon hade träffats af ett sådant förskräckligt slag. Men i alla händelser skulle ömhet och mild omvårdnad göra henne mera godt än något annat;