Aftonbladet – 27 augusti 1855, sida 3

RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER — Nidingsdåd. Sedan Kungsholms omnibusbolag upphört med vagnarnes färd mellan Riddarhustorget och Kungsholmstorget, hafva de låtit vagaarne görs turer mellan Gustaf Adolfs torg och Djurgården. Detta har oppväckt afundsjuka hos ätskilliga omnibuskuskar som göra turer till Djurgården, och i torsdags utöfvades af sädan anledning ett afskyvärdt nidingsdåd. Fyra personer, hvilka begifvit sig från Macczen och ingätt uti en af Kungsh lms omnibusar, bade fätt sina kläder dels uppbrända, dels alldeles förstörda af vitriololjs, som blifvit inkastad i vagnen. Vid härom i dag hället polisförhör förekom mot drängen Edberg, som kör omnibusen Paris, så svära omständigheter, att han förklarades skyldig träda i häkte. Mälet uppsköts. Kungsholms omnibusbolag har utlofvat 20 rår bko i belöning åt den som lemnar poliskommis:arien Backlund upplysningar som kunna binda den sannskyldige gerningsmannen. — Negern Henry Elis, som hit ätföljt skeppet Stockholm, föråt af kapten Ehlert, har i lördags afton under rusigt tillstånd fallit i sjön från landgången till fartyget, hvilket låg vid Skeppsbron. I går . på morgonen anträffades hans lik, som affördes till bärhuset. Kapten Ehlert erlade i dag i poliskammaren kostnaden för Elis begrafning. — F. d. kronoarbetskarlen Meurling, som syssela sig med Ne gg ar ng har blifvit häktad erföre att han sistl. lör illpackaregatan på söder med en 8. k. bandknif sönderskurit a på mmnbiodaregesällen Jöngren. Vid polisförböret i dag aekade Meurling, hvilken förut undergått bestraffning för knifdragning, till angifvelsen. Mälet remitterades till domstol. — Skepparen Johan Erik Wikström, förande en vedskuta från Wermdön, anträffades i går, liggande å trottoiren vid Nybron, så rusig att han sig sjelf ej vårda kunde. Han affördes till vaktkontoret, men såväl derinne som under vägeön till häktet slog och sparkade Wikström konstaplarne. Vid polisförhör i dag förklarade W., sori flere gånger varit tilltalad för vildsint uppförande, att han denna gång varit så rusig att han icke päminte sig hvad han gjorde. Mälet uppsköts tills i morgon för flere vittnens hörande. En förgiftning. Bonden Jan Ersson i Vestervad, född år 1812, ingiek 1840 äktenskap med Brita Persdotter, som var född 1803 och egde god frejd. Deras husliga sammanlefnad företedde icke något förhällande, som gaf anledning till tvifvel, att ju enighet och frid emellan lem var rädande. Hustrun var känd för mildt och fogligt lynne; och icke eller bade Jan Ersson gjort sig känd för något klandervärdt förhållande. En ännu tefvande son af dem blef född är 1844. Hustran sjuknade sommartiden 1853; denna sjukdom fortfor ängre tid och förvärrades under derpå följde vinter, så att hon derefter ständigt var skngliggande. Samma boningsrum begagnades af dessa makar samt af Jan drssons jemte honom i hemmsnet Vestervad delegande broder och dennes hustru. Vårtiden sistlidet tr ansågs nödigt att antaga en främmande qvinna att förestå Jan Erssons hushåll, och dertill antogs pigan. Stina Persdotter, som är född 1818 och egåe oklandrad frejd, utom deruti, att hon åren 1841 och 1849 framfödt. två ännu lefvande oäkta barn. Hon ditflyttade samma vår. Vid höbergningstiden derpåföljde sommar bemärktes förtroligare umgängessätt emellan Jan Ersson och Stina Persdotter. Sälunda hade, vid arbetsfolkets hvilostunder under höbergningen, Jan Ersson och Stina Persdotter i folkets åsyn på ängen lagt sig ned och omfamnat hvarandra. — Jan Ersson yrkade att havs broderoch dennes hustru skulle utflytta från det gemensamma boningsrammet, hvilket ock skedde. I deras ställe inflyttade Stioa Persdotter i rummet. Då meta hördes den sjuka hustrun yttra, det hon visste, att otillbörlig förtrolighet var rådande emellan mannen och pigan. Granoarne ansägo hustrun vara vanvårdad. Man hade varseblifvit, att hustruns sjuksäng var ytterligt besvärad af ohyra, för hvars undanrödjande icke nägot bemödande förmärktes. Hustrun visade alltid tålamod och undergifvenhet för sin olyckliga belägenhet, men hördes ofta uttala bönen till Gad att snart geaom döden vinna befrielse från sing lidanden. Henses man tycktes nu vara mera kallsinnig emot henne. Såsom ett drag af härdhet hos honom anmärktes vid ett tillfälle under sommaren, då Jan Ersson hemkom från arbete på åkern och aftog sin begagnade skjorta, att han kastade denna i sin sjuka, ständigt sängliggande hustrus ansigte, med yttrande: du lefver utsn desvär; du kunde ätminstone skaffa hjelp till kläderass rengörande, . En af granvarne, som den 6 Aud zösti besökte hustrun, fann henne ensam i rummet; hon begärde att få mat, som derföre grannen bemros hos sig tillagade och förde till den sjuka bustrun. T Denne granne, som då fästade uppmärksamhet dervid, att Jan Ersson och pigan lempat hustrun utan TÅ tillsyn, gick till foderladan och varseblef der Jan Å Ersson och pigan liggande bredvid hvarandra, Tors: