Aftonbladet – 27 augusti 1855, sida 3

120 fOPCUVIIDG Pre eg omm haren An ie svåraste anmärkningar emot våra begrepp oml1 .ygghet och ordningsförmågs af ej blott. resande I iandsmän, som besöka hufvudstaden, än visningar, I hvilka i samtal och vesbeskrifningar anse 2g ej Sonne 7. tta obehag, som öfverallt mö1 a0g skarpt frambåilia de! 1 sätta kronan på er dem här, tten likasont för att SANa GromSA RT, verket och för att gsnast Tiffå främi lingar En Pan sl else härom ha latrinssaling.rne bli ån jen tet cn plats, derifrån deras iörpestalo? ÄPBOr : förnimmas just der hvarest matt för. enhet. f Stockholms öfverraskande sköng NR nde platsen ! Det oriktiga uti att välja den nuvaära. E öratses ; till hufvudreservoir hade desto heldre bort. fn. som denna plats är en ö, hvarifrån de vidriga a sorna alltid skulle vinna den största möjliga utbreu sing, till stor olägenhet för de tätt befolkade närbeligna stränderna. Och dessutom är platsen säsom i.ufvuddepot alideles olämplig af det skäl, att den ät minstone 5 mårader af året, eller hela vintern, är oåtkomlig. Att en förfytiniog af denna depot nu kommer att företagas är väl att förvänta, sedsu strandegarne omkring beslutat, att om ej på annat sätt, i rättegångsväg förmå vederbörande dertill. Men hvarhelst en sådan depot än må förläggas, finnes alltid granskap sam deraf i mer eller mindre män besväras så länge spillningen hopsamlas och ofvan jord får qvarligga undar öppen himmel. En förändring, en grundreform , hela tillställningen måste derför ske. Men en reform i denna del utan ena lika grundlig reform i den iare renhållningen vore halfgjordt arkets och låter snart sagt ej tänka sig. I begge delarne är en förSndring till ett bättre lika kögt af bebofvet påkallad. Städer med ojemförligt större folkmängd än Stockholm hafva väl ordmade latrinoch renhällnings anstalter. I Stockholm kunna sådane tillvägsbringas lättare än man tror. Att afbida tiden för en kloakoch vattenledning torde vara mindre lämpligt, enär ett kloaksystem till sluts torde här befinnas onuiförbart och en vittenledning med tillräckligt omfång väl kommer att ännu låta länge vänta på sig. Att emellertid en förbätwing, synnerligast i latrinväsendet, ej längre kan fördröjas, derom hafva vi ständig påminnelse. Fastän långt ifrån behagligt, är det dock nödvändigt att i korthet skärskåda latrinhällningens närvarande anordning, för att pröfva om ej de hufvudsakligaste och festa felaktigheterna dervid kunna afhjelpas. De för menniskospillningens emottagande nu begagnade kärlen äro såkallade laxhalftunnor med träband. Dessa kärl, könstruerade utan allt afseende på det ändamälsenliga för ett sådant bruk, äro dertill gemenligen otäta och illa gjorda. Huru ofta händer ej att, då de med sitt innehåll skola bortbäras, det båfinnös att de ej kunna rubbas frän sin plats, utan måste på stället tömmas i annat kärl. Vi hafva tyvärr alltför ofta en beklaglig erfarenhet af de minnen en sidan operation efterlemnar. Och likväl är detta ej det värsta, ty mångfaldiga gänger händer att banden hafva lossnat eller äro uppruttna, och då kan man vara säker att kärlet går sönder eller tappas i träppån eller förstugan. I alla händelser, och för ati ej tala om de misstänkta och till sitt ursprung lätt igenkänliga märken efter osnygga fingrar, hvilka öfverallt möta oss i trappgångar, ske vid dessa ohyggliga kärls ombyten oordningar, hvilka aldrig borde ega rum. Men hvad kan väl en stackars tjenstpiga uträtta, värnlös ställd midt i natten niot dessa renhållningshjon, hvilkas begrepp om anständighet och heder äro så föga utbildade. Då, säsom bekant är, latrinkärlen merändels, i sjelfva staden nästan alltid, äro placerade på vinden, den der äfven utgör nästan enda förvaringsrummet för hushållen:s förräd af födotmnen, kläder m. m., och detta sålunda är utsatt för inpregnering af de giftiga gasärter som utdunsta från latrinkärlen; så hemställa vi om icke bäruti bör sökas en af de hufvodsakligaste anledningarne till det ofördelaktiga sjukdomsoch mortalitetsförhållande som förefinnes i Stockholm. I sjelfva staden äro i bruk omktring 2000 latrinkärl. De afskyvärda ångor dessa utsläppa hvila ständigt som en pestatmosfer öfver staden. Det är vidare helt och hållet felaktigt och förkastligt att vid den vigtigå omsorgen för hufvudstadens renhållning använda arbetsfolk af den beskaffenhet, som de nu begagnade s. k. renhällningshjonen. Flertalet af dem äro för brott straffade eller på liderlighet begifna och derför af polisen omhänder tagne personer, hvilka sedermera af renhållningsentreprenören frän arbetsanstalterna uttagas. Men huru förrättas detta arbete, som i sig sjelft kan anses såsom straffets fortsättning. De ständigt upprepade klagomälen mot hjonens förfarande under sitt arbete, deras tjufverier och otidiga bemötande emot dem som begagna deras handräckning bevisa det. Hufrudsyftet för bjonens ansträngningar är alltför ofta att utspana tillfallen att kunna stjäla. Trovärdig person har för ins. berättat hura ban hört vid de nattliga sammankomster, der renhällningshjon i storå hopar träffas, fullständiga stöldplaner uppgöras, och huru dessa hjon ädaågalagt en kännedom om för tjufnad mer eller mindre lämpliga lokaler, som verkligen är oroande. alla händelser kommer den bekantskap om förhällanden i husen, tom hjonen ega, tillgodo för tjufvar a yrket, med hvilka de mången gäng stå i beröIB. Alla äro ense om det olämpliga och skadliga af de stora reservoirernas läge inom stadens område. Man har väl på sednare tider inrättat större prämar, och deraf gjort myeken affär, hvilka semottaga spillningen oeh derefter hvarje dygn afföras till sin bestäm melse å Fjäderholmarne. Sädane pråmstationer finnas vid Ladugårdslandet, Stadsgården och Clara sjö, således vid ganska lifligt trafikerade platser. Är emellertid något vunnet med denna nya inrättoving? Vi svara tryggt mej. Bj blott att dessa pråmar lika mycket som gamla reserveirerna förpesta luften, de förderfva jemväl vattnet. Pråmarnes ifyllning sker nattetid då påtagligen kontroll mot oordningar ej kan tillräckligt utöfvas.. Huru mycken orenlighet spilles ej i vattnet vid denna ifyllning? Det händer till ock med att hela latrinkärl, fulla som de äro, med fit eller väda tappas i sjön, i detta samma vatten deruti vår föda kokas, kläder tvättas och vi sjelfva bada oss. Men om vintern äro pråmarne vid sina stationer infrusne, öfverbufvud 5 mänader af äret. Ifyllningen fortgår emellertid oafbrutet, och hvad som ej rymmes i pråmarne hälles i sjön. Och, anmärkningsvärdt, hör det till den fastställda ordningen att pråmarne skola hvarje dag utpumpas och denna koncentrerade infusion på alla Stockholms afskräden blandad med urin flyter således utmed stränderna och behagliggör det vatten vi till alla ändamål begagna. Ehuru vi varit nog vidlyftiga, hafva vi likväl endast antydt några de bufvudsakligaste felaktigheterna vid nuvarande renhällningssättet i Stockholm. Mäng faldiga andra och kanske lika stora finnas utom de här nämnda. Men är det då omöjligt att tillvägabringa ett renbållningssystem i hufvudstaden som vore fullt ändamålsenligt. Man kan nemligen icke betvifla att med någon eftertanka vida bättre latrinkärl skulle kunna ästadkommas än de vanligen brukliga. Insändaren har sig också bekant att ett sådant blifvit konstrueradt, hvars nytta och ändamålsenlighet blifvit till fullo intygade genom dess användande ä en af vära förnämsta sjukanstalter i hufvudstaden. Denna aparat är så beskaffad att den afskiljer i ett serskildt rum den våta spillningen fiån den torra delen deraf, och alltsammans är försedt med sjelftillslutande lufttätt lock, så alt man ej alls erfar nägon vidrig lukt. Om nu ett så beskaffadt latrinkärl förses med ett afledningsrör, som lätt torde kunna anbringas, och detta rör föres till en särskild för det flytande latrinämnet bee I räknad reservoir, som kunde vara gemensam för ett, ja för flera hus samt tillräcklig att derjemte upptaga allt slaskvatten, och ställd så att den efter omständigheterna lätt kunde utpumpas, så vunnes den dubbla fördelen, att Stockholms gator ej blefve hvarje afton öfverspolade med urin och slaskvatten, och att dessa ämnen, som nu onyttigt gå förlorade, kunde med gängen mötes ev od E-NR 7 MA aa NR Ae AL RR VA då Lavtt ATA