man kejsarrikets vapen inom ramar af trofeer jemte medaljonger med drottningens och prins Alberts initialer. Men allt detta var dock ett intet i jemförelse med den anblick som bulevarderna i hela sin längd erbjödo, och icke blott för den festliga prakt hvari de voro utsmyckade, utan förnämligast för den oöfverskädliga menniskomassa som bildade haie på gatorna och fyllde husen nedifrån bottenvåningen ända upp till taken, der skorstenarne voro fullsatta med äskådare, som ofvanifrån såg tåget färdas förbi. Allt begagnades — kornischerna, ställningarne på de under byggnad varande husen, hvarje fördjupning — allt med ett ord som var i stånd att rymma en läktare. Man såg öfverallt improviserade estrader med läktare, som voro fyllda af högtidsklädda. åskådare, medan aere på gatan trupperna och nationalgardet, och bakom dem en menniskomassa, som mäste kallas tallös, bildade haie, och man glömme ej att detta gäller om alla delar af bulevarden, om Rue Royale, om Place de la Concorde och Champs Elysåes ända till triumfbågen vid Barridre de VEtoile — och lika stor var trängseln härifrån och till S:t Cloud, ehuru tåget ej anlände hit förr än det redan blifvit mörkt. . Mängden af menniskor på ett i förhållande till Londons dimensioner så ringa utrymme mäste öfverraska drottningen mer än alla triumfbågar, illuminationer, inskrifter, fanor, så smickrande ock dess innehåll mäste vara. Vare det här nog attsäga, att man af sådana triumfbågar räknade flera, samt att fanorna, de vimpelprydda masterna och guirlanderna voro tallösa. Men obeskriflig var anblicken af de olika samhällsklasserna, de så pittoreskt omvexlande fysionomierna af främlingar från alla länder och af alla racer. . Vid tornbyggnaden i Babel kunde det ej gerna gått brokigare till. Främst bland alla dessa gjorde sig dock den egentliga pariserbefolkningen bemärkt, — arbetarklassen, som utmärker sig lika mycket genom sin nyfikenhet som genom sitt goda lynne och sin meddelsamma natur. Under hela vägen från jernbansgården till S:t Cloud kunde drottningen vid hvarje steg höra hjertliga välkomstrop. Dock måste vi sanningen till ära tillägga, att entusiasmen ej ytwade sig på ett allt för larmande sätt. Man tillropar drottningen sina välkomsthelsningar, men det tycktes som man till följd af en allmän öfverenskommelse bemödade sig att i sin glädje ej gå det passande för nära. Drottningen äkte 1 första vagnen, med sin dotter, prinsessan Alice, vid sin sida. Midt emot henne satt kejsaren och bredvid honom prins Albert. I andra vagnen äkte prins Napoleon och prinsen af Wales. I de följande vagnarne såg man markisinnan af Ely, lady Churchill och miss Bulsiel, hofdamer hos drottningen, lord Clarendon, lord Cowley, markis Breadalbane, hennes öfverste kammarherre, markis Abercorn, lord Paget, drottningens skattmästare, öfverste Phipps, generalmajor Grey, öfverste Bedulph och sir James Clark. Täget ankom till de nedre deiarne af bulevarden just som mörkret inbröt; och de här och der anbragta illuminationerna gåfvo det hela likheten af en scen ur Tusen och en natt. Isynnerhet gåfvo marmorbyggnaderne på Place de la Concorde en underbart skön anblick. Drottningen och hennes värd framforo mellan en haie af armån, nationalgardet samt korporationerna och deputationerna från de närmare och fjärmare af Paris omgifoingar, och vid ingången till Boulognörskogen slöto sig ryttare med facklor till det kungliga tåget, ock man framkom emot kl. 9 till S:t Cloud. Här mottogs drottningen vid foten af trappan af kejsarinnan och prinsessan Mathilda, samt kejsarens och kejsarinnans hof, äfvensom af de officerare som under drottaingens vistande i Paris blifvit utsedde att utgöra hennes uppvaktning. Kronans stordignitärer, statsministrarne och ministern för utrikes ärendena voro likaledes närvarande. Man begaf sig genast till statsrummen, der de vanliga presentationerna egde rum. Kl. half 10 intogs middag, och efter måltiden begaf man sig åter till statsrummen, der sällskapet förblef samladt till kl. 11. Drottningen kan således i det hela vara belåten med det mottagande som skänkts henne, och hon skall säkerligen under hela sin vistelse i Paris ännu röna mångfaldiga bevis på pariserbefolkningens otvetydiga sympatier. Ordningen var förträfflig, hvilket dock ej kunde hindra, att några olyekshändelser, ehuru lyckligtvis alldeles enstaka, inträffade. De pris man betalade för fönstren på bulevarderna stego till en fabelaktig höjd, och man kan antaga, att en million francs blifvit betalade för dessa och de många läktarne. Öfver samma ämne skrifves till Kölnisohe Zeitung: Halfva Paris var på benen, cch man kan tillägga: len andra hälften satt på taken och skorstenarne. Ännu aldrig såg man en sådan skådelust; midt emot operan var en ätminstone 120 fot hög brandmur besatt med menniskor. Drottningen bar en klädning af ljusblått sider, som slöt till om halsen, och en hvit hatt. Hennes ansigte, som af vädret fått en lätt rodnad, bar spår af trötthet efter resan och det mydkna helsandet. Prinsessan var mycket enkelt klädd i en grå resrock och halmhatt med gröna band. Prinsen af Wales bar en svart jacka med nedfälld skjortkrage och svart mössa på hufvudet. Kejsaren säg särdeles bra och belåten ut. Allmänt bemärktes prins Alberts ståtliga utseende liksom de engelska hofdamernas allvarsamma hållning och drägt. Framför tåget red öfver bulevardens hela bredd en pluton af parisergardet i sina glänsande uniformer med vajande hjelmbuskar, och bakefter det flera afdelningar guider med sina höga björnmössör och sina med snörverk rikt utstyrda uniformer. Marskalk Magnan, bafälhafvare öfver Pariserarm6n, general Lawoestine, befalhafvare för nationalgardet, äfvensom öfverste Fleury samt några adjutanter och engelska officerare beledsagade tåget till häst. Hundragardet i stor gala oeh med ståtligt uppvridna mustascher slöto sig först i Bonlognerskogen till tåget. Mottagandet i S:t Cloud, dit drottningen anlände kl. omkring 9, var mycket entusiastiskt. Pariserbefolkningens hållning var mycket hjertlig oeh välvillig. Vaäl skreks och jublades ej mycket, men drottningen helsades med en vördnadsfull bjertlighet, sådan som bör egnas en dam. Kejsarinnan, som till följd af sin opasslighet ej kunde fara drottningen till mötes, väntade henne vid foten af slottstrappan, och hennes välkomsthelsning skall hafva varit mycket hjertlig. Isynnerhet skall prinsessan yttrat en liflig glädje öfver att återse kejsarinnan. Dagen efter drottningens ankomst (söndagen den 19) presenterade kejsaren i Palais S:t Cloud för drottningen och prins Albert ministrarne och resdskternn i lagstiftande kåren och statsrådet. Sednare kl. 54, e. ms. gjorde de höga gästerna i sällskap med kejsaren och kejsarinnan en spatserfärd i Boulognerskogen, hvarest man tog de nya anläggningarne i ögonsigte. En korrespondent skrifver från Paris d. 20 dennes: Just nu (kl. nära 5 på aftonen) for drottningen af England: med kejsarinnan, kejsaren och prins Albert, båda civilt klädda, alla i en vagn och följda af 8 eller 10 ekipager, under det klaraste solsken utför Boulevarderna, som ännu äro prydda med alla triumfbägar, fanor etc. Allmänheten, som redan i flera timmar varit sammanpackad på trottoirerna, helsar med blottade hufvuden och lefverop. De höga gå sterna, och synnerligen prins Albert, hvilken man vid intåget tyckte visa sig något kall, tacka mycket vänligt. — Gardeskyrassierer i glänsande uniform rida framför och bakefter. — I dag på förmiddagen kl. 11 var drottningen i de sköna konsternas expositionslokal, der prins Napoleon gjorde les honneurs. Drottningen bar hvit hatt, klädning af rosenrödt siden och spetsmantilj ; hon stödde sig pä kejsarens arm; han var civilt klädd. Prins Albert, äfven: civilt klädd, förde sin dotter; vid hennes sida gick prinsen af Walaa — V:A Arattningane inträda aneladag at(lad cava