Aftonbladet – 25 augusti 1855, sida 2

det bara retade upp honom; och så lät honnom vara i fred, utom då hon kunde framkasta ett eller annat bevekande ord. Egärne till fabrikerna i Cressbrook och Milles-Dale hade förbjudit anläggande af något värdshus på närmare håll än i Edale, och mer än en gång hade de sammankallat folket för att föreställa dem det skadliga af dryckenskapen och de fördelar och den besparing som voro en följd af måt ligheten. Men alla dessa mått och steg, som hade någon verkan på fabriksfolket, uträttade föga med gråfarbetarne. De sände till Tideswele eller Edale efter ölfat som utminuterades vid grufvorna, eller ock vandrade de. sjelfva dit då de uppburit sin veckolön. Ingen må tro att David-Dunster var sämre än hans kamrater, eller att Betty Dunster ansåg sitt öde särdeles beklagansvärdt. David var, enligt : ortens talesätt, trägen i arbetet som vid ölkruset lik de öfrige af den härdade folkstammen som var och alltid hade varit starka drinkare, och ehuru Betty skulle önskat att det varit annorlunda, :så klagade hon dock -ej, just derför att det ej hjelpte och emedan hon ej hade det värre än hennes grannar. Ofta, då hon bar in strumporna till Ashford, lemnade hon barnen ensamme hemma, Hon bade-ej något val. Och så kunde de många timmar Ieka på egen hand i den ensliga dalen. Men för dem var den icke enslig. Den varallt hvad de kände af lifvet, och detta allt skänkte dem mycken glädje. Om våren sökte de fågelbon i buskarne, bland klipporna och under gråstenarne. som hade lössnat från dem och lågo nedfallna, I buskarne bygga koltrastar ochsångtrastar, och den gråa.stensqvättan under gråstenarne, hvilka den liknade så fullkomligt till färgen att man svärligen kunde skilja den derifrån, Om som