men på längt jur icke så skådligt som stillastående ölar, träsk eller kärr. P Atmosferen i närheten af rinnande bäckar är väl fuktig, men ännu ett annat ondt åtföljer de fäller stående vattnen: legioner af djur och växter, hvilka fylla träsken, äro ständigt inbegripna i förruttnelse och förpestå luften, som ytterst ofördelaktigt inverkar på de närstående byggnaderna. Jorden är uppfylid af orena dunster, och stenmassan i en för åylika utdunstningar utsatt byggnad insuger dem likt en svamp, meddelar dem åt det nära liggande trävirket, och fröet till den förderfliga murrötan eller förvittringen samt till fortplantning af den: skadliga svampen är utsådt. Fuktigheten meddelar sig derefter. äfven till möblerna och utbreder genom: hela byggnaden en unken och förskämd lukt. Men huru skadligt dessa miasmer verka på deras belsa som -bebo ett sädant hus, behöfver visserligen icke något bevis. En mängd sjukdomar öfverraska de eljest friska inbyggarne, som vanligen icke kunna läkas annorlunda än genom ändring af bostad. Derför uppmanar jag alla, som vilja bygga: byggen efter solen, på det den mä uttorka edra hus! Unnen er dock sol och ren luft i edra boningar! Man måste visserligen icke försvåra saken, utan söka att underlätta dea; dock är redan mycket vunnet, om man vid byggande utgår frå den pride pen: att anlägga boningarne torrt och så mycket som möjligt otsätta dem för sol och fri luft. Och detta mål: kan öfverallt uppnås. Belyser icke solen byggnaden! framifrån, så belyses den deraf från avnat håll, och dessa ställen fattar man i ögat. Man förlägge der sin boning, och om detta icke skulle gå an, öppne man dock derifrån en luftvexling medelst en gång; som genomskär hela byggnaden. Man välje vid byggnader, som äro liksom inskjutna mellan andra, aldrig den plana jorden till sin boning, emedan denna alltid måste vara fuktig, utan den andra eller tredje våningenMan akte sig isynnerhet att, vid byggande på lågländta trakter, till byggnadsmaterial välja sådana ämnen, hvilsa lätt draga fuktighet till sig, såsom kalk: sten och gips. En korsverksbyggnad med väl uttorkade tegelstenar är på sådana orter alldeles på sitt ställe. Men äfven i konstruktionen af byggnaden ligger ibland grunden till våra boningars fuktighet. Kaällsre, hvalf och öfverhufvud sådana förvaringsrum, som äro beröfvade tillgång på frisk luft och icke blifvit täckta med torr sand, äfvensom grundens fyllnad med fin kärreller trädgärdsjord, hvilken isynnerhet befordrar svampens bildning: allt detta gifver Sämnen till fuktighet. Det är anmärkningsvärdt, hvilket skadligt inflytande fyllningsjorden yttrar på en byggnad. Den väta jorden uttorkar aldrig, foktigheten meddelar sig åt grundmurarne, och processen till bildandet af murrötan är inledd. Äfven bruket, hvarmed grunden och källarmurarne äro uppförda, blir aldrig fast, om man deribland tillsatt gips. Man bör derföre endast begagna den torraste årstiden till sädana arbeten, använda torr sand eller grus till fyllnadsjord och låta platsen väl uttorka. Afven materialet är ganska ofta orsaken, att många hus aldrig uttorka. Det ges stenarter; hvilkas stora frändskap till vatten förorsakar nästan en oupphörlig fuktighet, emot hvilken hvarje medel är fruktlöst. Dit höra en art grå lerskitfer, gips, många kalkstensarter, isynnerhet den bituminösa kalkelter orstenen, hvilken låter bryta sig i skifvor och derföre någon gång brukas till stenläggning af golf. Murarbete, uppfördt utaf sädan material, tillkännagifver hvarje förestående förändring i väderleken, och innan barometern angifver den inträffade förändringen har hon redan uppenbarat sig på sådana murar. Hus, som äro uppförda af sådan material stå icke att förbättra, ty här kan, utaf lätt begripliga skäl, icke ens det starkaste luftdrag åstadkomma nägon fullkomlig uttorkning. : Närmast stenarne blir äfven byggnadsvirket ett medel till framalstrande af fuktighet i byggnader ; detsamma förberedes till tidig förstörelse, och fröet till dess upplösning och förruttnelse lägges, om det falles i sin fulla saft och genast användes till byggnad; på fuktiga och instängda ställen öfvergår det snart i förruttnelse eller blir ett rof för maskar. Men att åmnen, som äro apgripna af röta, yttra ett förderfligt inflytatde äfven på andra nära liggande föremål, lärer den dagliga erfarenheten. Med dessa allmänna orsaker till fuktighet i byggnader förbinder sig ännu en ganska vanlig, det jörkastade inredandet. Ingentiog kan förderfligare inverka på en byggnad, än försummelsen af det aldrig nog mycket rekommenderade försigtighetsmåttet att färdigbygga långsamt, för att kunna en längre tid utsätta en byggnad för den genomströmmande luften och ästadkomma den högsta möjliga uttorkning. Om man också förbiser det skadliga inflytande af en icke behörigen uttorkad ny byggnad på invånarnes helsa, är det ock icke möjligt, att de af murbruket ännu fuktiga murarne innom få månader fullkomligt uttorka, om man tillika, säsom ganska ofta sker, rätt nitiskt bemödar sig at: skyndsamt afrappa dem, för att hastigt framställa byggnaden i möjligaste fullkomlighet. Hvilka följder mäste uppstå af ett sådant förfarande! Safterna i det ännu icke fullkomligt uttorkade byggnadsvirket råka i stockning. Om vu dessutom grundbjelkarne läggas på en våt grund, innanför kanske fylld med fet svartmylla och utvändigt beslagen med kalk, så är det visserligen icke att undra, om en sådan byggnad frambringar fuktighet, och inom få år spår till börjande röta visa sig. Att bygga långsamt och först då öfseriäcka det använda materialet när det är möjligen torrast, är derföre oundgängligen nödigt för att bygga val. I sjelfva verket skulle det vara af stor nytta, om det öfverlemnades åt byggnadspolisen att tillse, det man byggde i rätter tid och först efter murarnes fuilkomliga uttorkande verkställde inredningen. Densamma åligger ju att förhindra, det inga misshagliga former förekomma vid nya byggnader och inga eldfarliga anläggningar företagas; hvarföre kan den icke äfven rikta sitt ögonmärke på denna vigtiga del af det allmänna byggnadsväsendet. — Städernas folkmängd i staden NewYork har, enligt en öfversigt deraf i NewYork Conrier ond Enquirers, tillväxt med 44 procent sedan är 1850, bvaremot folkmängden pä landet under samma tid eadast växt med 19 procent. 1850. 1855. NewYork . . 515,547. — 780;000. Brooklyn . . . 96838. Williamsburgh . 30 780. 3 200,000. Albany. . . . -50,763. 60.000. Troy . s a ve 0 -28,785. 740,000. Utiea . so sc oc. so os -17,565. 22,500. Syracure . s s 22,271. 25,000. Rochester, . ss so om 36,403. 50,000. Buffalo. . so s 42,26175,000. Ö8WegO. lecce ss arv av 12,205. 18,000. Hela folkmängden i dessa 10 städer. . 853,418. 1,230 500. Staten NewYorks samtliga folkmängd, som år 1850 utgjorde endast 3,097,394 själar, uppgår nu till minst 3,700,000 själar. SS ee Dras