Aftonbladet – 23 augusti 1855, sida 1

sedoare, Hvarför skulle han låta störa sig af Vielet? Å endra siden var Violet bedröfvad öfver Suocelots synbara. ovilja för benne. Hvad hade hon sagt? Hvad bade hon gjort? Hon var alltid vänlig emot hönom och bågad att Fvisa honom uppmärksamhet. Visserligen hade hon sagt honom mänga sträfva sanningar; Men borde sanningen ej alltid sägas? Och ade hon ej gjort honom en tjenst dermed? 2 bara hutu mycket mer verksam och mindrej bortskämd han ver nu än förut. Det hade han att tacka henne för. Hon önskade för Ellas skull att han skulle kunna fördraga henne litet bättre, ty det skulle blifva rätt obehagligt för Ells, som gift, om hennes man icke ville se Violei i sitt hus. Det var riktigt ledsamt! Och Violet gret bitterligen denna Natt, då hon tänkte på den mörka framtiden då hon icke kuade vara hoz Ella, emsadan as man hatade henne. . Detta hände sedan Violet vunnit tre partier schack: efter hvarann på kusin Launocelot; han blef grymt förolämpad, ty han ansågs Vara den bästa gchackspelare på hela orten. Men Violet spelade verkligen väl och hade Vunnit priset på en schack-klubb, hvaraf bon ägrom synnerlig gunst hade blifvit ledamot, denna aktningevärda inrättning ej har för sel att tåla fruntinimer inom sina helgade Murar. Men hon var ganska olycklig för kusr Launoslots skull för allt detta och såg rätt blek och nedslagen ut dagen derpå. Äfven Launcelot anmärkte sin förhatliga kusins Srändrade utssende och frågade henne nästan nådigt, om bon mådde illa? Hvilken fräga Violet! besvarade med en hastig rodnad, eit strålände leende som bröt fram likt en glad säng och. ett kort svar, Nej, jag tackar, jag mår ej illa, hvarmed deras utbyte af höfligFheter slutade för.den dagen.