Aftonbladet – 22 augusti 1855, sida 1

jande, och Launcelot sade till: mig på ett så intagande sätt: Jag är viss att.ni skall blifva en mycket god hustru, miss Limple, att jag ej kunde säga nej. Dessutom är kusin Launcelot verkligen ovanligt vacker. Du vet att jag ald:ig var nöjd med den stackars kära Henriks utseende, han hade allt anlag att blifva för fet. Launcelots figur är charmant. Han är lång — visst tre. alnar — och, har det behagligaste sätt man kan tänka sig. Han är som en vacker tafla — hans hår, som är af en mvcket vacker brun förg, ligger i rika lockar, ej kort och klippt tätt intill hufvudet som den stackars kära Henrik brukade det. Hans hår är långt, såsom man ser på porträtter af Raphael. Henriks, den stackars älsklingens, var allt litet rödaktigt. Hans ögon äro stora och mörkblå med ett så vackert uttryck af melankoli. Det ligger såmycken poesi i dem, Violet. Henriks. voro, som du vet, bruna; och bruna ögon äro verkligen obehagliga, — de äro så lifliga och djerfva. Jag tycker om sådana ögon som Launcelots — melankoliska, poetiska ögon, som tyckas känna och tänka, lika väl som se. Bruna ögon bara se. Du fattar ju också skilnaden? Han är mycket stilla, ligger hela dagen under träden, röker ur den aldra vackraste hookah och läser Shelley, Jag är förtjust i Shelley och afskyr Sbakespeare. Hvad Henrik tyckte mycket om Shakespeare! — den ledsamma Hamlet! Och nu kommer Ella och ber sig egen, lilla, söta Violet komma hit så snart som möjligt. Jag innesluter ett bjudningsbref från tant Chumley; och dyraste Vi, jag förlåter dig aldrig om du ej genast kommer. Ty: ingen älskare i verlden kan någonsin skilja mig från min egen Violet. . Om du ej kommer så tror Jag att du är missnöjd p mig för mitt felaktiga uppförande emot den stackars Henrik; och jag känner mig i sanning vara mycket brottslig. Jag drömde så rysligt om honom i natt. Jag tyckte han var så blek och såg så förebrående på mig, just som hans favorit Hamlet. Farväl! Jag hinner ej skrifva ett enda erd mera, ty tamt väntar