Aftonbladet – 21 augusti 1855, sida 3

bergen i. London är ej mycket att säga, åtminstone ej mycket godt. Egare af ång: pressar och stora tryckerier, pappersfabrikanter, rika tåoch kaffehandlare med högre bildning söm dragit sig irån affärerna o.s.v. uppträda hvar för sig eller i bolag föratt bearbeta och skörda på det nyöppnade fältet. Principer, politiska riktningar, bestämda öfvertygelser synas ännu ingenstädes hafva så pass mycken lifskraft och värme, att de förstå att värdigt uppskatta den nya friheten och att begagna pressen som målsman för sina ider och syften. De många nya tidningsfolisnterna innehålla nästan alla ett och detsamma, i en och samma utnötta, liberala fraseologi. Ingen sjelfständig öfvertygelse, ingen :karp logik, inga bestämda fakta. I fall den nu inträdande starka konkurrensen, i samband med administrationsoch krig-krisen, icke lyckas åstadkomma bestämdhet och klarhet, logik och lif inom tidningsverlden, så har man föga att vänta af den nya Londonska dagbladspressen. Visserligen kan man hoppas att dessa otympliga förstlingsförsök antingen snart skola gå under af sig sjelfva, eller också utvecklas till lif och kraft: Ur den djupa och genomgr:pande kris, i hvilken England ovilkorligt måste fortskrida från konseqvens till konseqvens, måste också med tiden framgå en förvandling af den gamla tidningsslentriänen till ett bättre: : Väl hafva tidningarne i allmänhet blifvit mindre dyra och sälunda tillgängligare för folket, men detta är i sjelfva verket ingen så stor välgerning som man så ofta hör påstås. Med eller utan tryckfrihet äro tidningarne nästan alla behäftade med det felet att hopa detalj på detalj, nyhet på nyhet, klatsch på klatsch, dymedelst förslöa sinnet för grundlg uppfattvisg och uppresa skogar, för hvilkas täthet nan icke kan urskilja ett enda träd. Att ur denna dagliga anrättning af en massa obetydliga nyheter, med någon vattnig ledande artizel som förrätt, ingen sann folkbildming kan framgå, inses lätt af hvar och en som tager saken i närmare betraktande. Och det värs a härvid är det oupphörliga sträfvandet efter massa och omfång, efter dagligt fyllande af ofantliga ark. Man läser då egentligen icke mer, man flyger öfver de tusende sinom tuse de bokstäfverna och kan efteråt prisa sig lycklig om man är lika klok som förut. Verklig bildning och vetenskap, grundligt omdöme och klar öfversigt måste härvid alltid taga skada. Liksom de för stora skeppen i Englands flotta just utgöra denna fioftas svaghet, så kan man säga om de fruktansvärda bokstafsmassorna, som dagligen äro till salu för i å 4 pence; att de ruinera själen och betaga den hågen för och förmågan af grundlig uppfattning och klart omdöme. Till de ounds pängligaste reformerna inom dagbladspressen ör att den blir mindre, klarare, mera historisk, mera sammanträngd och skarpare utpräglad — större i uppfattning, mindre i format och bokstafsantal.