Aftonbladet – 21 augusti 1855, sida 1

förvänd uppfostran, skulle blifva så dåliga medlemmar i samhället. Efter måltiden och kaffe börjades n mera allmän konversation hvari amerikanaren föga deltog. Fru von Glamm väckte uppmärksdmheten på ett par nyligen utgiffa romaner, och fru von Hell, som vid bördet funnit sig tillbakasatt, vill likväl gerna framkrysta någon qvickhet för främlingen, hvilken Bön oaktadt hans allvarsamhet, likväl ansåg för en fin man. Herr Forster, yttrade Hon, pjäg läser inte mycke; vi fruntimmer ha våra andra småbestyr; jag tycker bdta om de der små moderna historierna i vära toilinettekalendrår och tidningsfåtillongerna; men dö gamla böckerna både i verg och tal ä för tråkiga, liksom jäg häromdan råkade på hos fru Janin, med respekt sagdt min hushållerska, en gammal bok sorti hon atizäg för mycket qvick; han var på vers och utgifven af en fru Mellgren. Lenngren, menat ni förmödligens, invände Forster, som läst de flesta af våra Klafniker och ibland döm särdeles betitidrade dedfg författarinna. Te sLenibgren, jä så Vär det, deh ibland annat hat Bor också skrifvit råd till sik dotter so hon visar omkring i både Kök och skäfferi. Nå nå, det kanske var qvickt och päskende på den tiden, men hade jag en dotter, iite skulle hon få Komma in till bordet med etekoset i klädningen. Forster skänkte henne ett medlidsamt småleende, hvilket hon, mycket belåten, upptog som en Kömpliment. Fru von Glsmm kastade Härvid för förda gången en vänlig blick på Förster och tög i kabinettet plats bredvid hofjunkaren. Nå, min nådiga,, sade dentö, JA vi roligt nu of jäg törs fråga? SR bövaliv, vat Kutfnöraämdi; dö